DEBATT | TERRORISM
Fredagseftermiddagens avskyvärda terrordåd i Stockholm har väckt många känslor och tankar. En första reaktion var chock och förfäran. Hela svenska folket, oavsett religiös tillhörighet och etnisk bakgrund, och en enig omvärld har fördömt och på olika sätt manifesterat sin avsky mot det vidriga terrordådet. Vid sidan av dessa första reaktioner är det många som undrar över syftet med den här typen av brutala och hänsynslösa angrepp mot oskyldiga människor.
Vad är avsikten med sådan utstuderad och besinningslös brutalitet?
Det råder stor enighet om att ingen normal människa kan agera så känslokallt och likgiltigt mot människoliv som dessa terrorister gör. Bara det faktum att någon kan vara kapabel att med berått mod köra över människor och djur med ett tungt fordon förutsätter total avsaknad av empati. Trots detta är det känt att terrorsekter som al-Qaida, Daesh/IS, Boko Haram med flera har byggt upp en strategi som går ut på att slå till mot alla, som enligt deras dikotomiska världsbild, faller utanför den egna gruppen. De utgår från ett skillnadstänkande vars främsta kännetecken är att man delar in mänskligheten i vi- och dem-grupper. Denna indelning tjänstgör inte bara som ett kognitivt schema för social identifikation. Den fungerar i lika hög grad som legitimitetsgrund för att bruka våld och utföra onda handlingar.
Denna sortering i vi- och dem-grupper drabbar inte bara icke-muslimer, utan omfattar i lika hög grad muslimer. Utifrån ett sekteristiskt perspektiv stämplas majoriteten av muslimer som avfällingar oavsett om de är sunni- eller shiamuslimer. Deras tolkningar av islam framställs som en avvikelse från vad som dessa grupper framhåller som den enda riktiga tolkningen av islam. De betraktar sig själva som företrädarna för den ursprungliga och ”jungfruliga” formen av islam, som inte har ”besudlats” av rationalistisk teologi, filosofi eller mystik, sufism. Detta är förklaringen till att en övervägande majoritet av dem som hittills har fallit offer för dessa terrorsekter utgörs av muslimer.
I ett flertal muslimska länder har terrorgrupperna genomfört blodiga attacker mot marknader och shoppingcentra, moskéer, folksamlingar som deltagit i idrottsevenemang, människor som vallfärdat till heliga platser etc. Det går inte ens en vecka numera utan att man kan läsa notiser om återkommande attacker mot civila mål i Afghanistan, Irak, Egypten, Kuwait, Pakistan, Syrien, Turkiet med flera muslimska länder. Det handlar om attacker som hittills har krävt tusentals dödsoffer bland både civila muslimer och andra religiösa minoriteter. En av de enskilt blodigaste attackerna riktades mot ett shoppingcentrum i stadsdelen Karada i Bagdad sommaren 2016, som sammanföll med avslutningen av den muslimska fastemånaden Ramadan. Sprängdådet krävde närmare 300 dödsoffer varav många var barn. Här i Europa eller på andra håll i väst har terrorsekten Daesh/IS tagit på sig både sprängdåd, skjutningar och attacker med olika typer av fordon mot civila mål i flera städer.
Många militära bedömare är eniga om att sådana attacker inte har någon större militär betydelse. Men genom att slå till mot europeiska huvudstäder och olika platser i muslimska länder vill terrorgruppen demonstrera sin makt. De vill sända budskapet att det inte är möjligt att stoppa deras framfart. Budskapet är att de kan slå till var som helst och när som helst och att omvärldens polis, militär och underrättelseorgan är oförmögna att stoppa dem. Detta är viktigt för Daesh/IS inte minst i ett läge när sekten förlorar mark både i Irak och Syrien. Attackerna sänder också ett budskap till terrorsektens anhängare att motgångarna på marken är tillfälliga och att de har makt att slå tillbaka var och när de än önskar.
PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.
Anmäl dig härEffekterna av attackerna mot civila mål blir omfattande på det psykologiska planet. En av Daseh/IS främsta ideologer Abu Bakr Naji skrev redan 2004 boken ”Idara at-tawahhush” (The Management of Savagery). I sin bok förklarade han att gruppens främsta mål är att skapa en nyordning i världen. För att uppnå detta mål måste man börja med att ändra på den befintliga ordningen. Detta sker genom att skapa kaos och oordning. Ett sätt att göra det är att sätta skräck i befolkningen och det bästa sättet att uppnå det senare är att exponera allmänheten för exempellös grymhet och brutalitet på ett sådant sätt att de blir paralyserade och att det skapar polarisering mellan grupper.
Företrädarna för våldsbejakande islamistisk extremism är samtidigt mycket väl medvetna om att det är svårt att lamslå demokratier med starka civila samhällen genom sådana attacker. Efter varje terrordåd kommer stora manifestationer av solidaritet och kärlek. De vet också att en överväldigande majoritet av människor med muslimsk identitet i väst kraftigt tar avstånd från dessa våldsverkare. I deras ögon stämplas muslimer som vill leva ett normalt liv och verka i demokratier som avfällingar.
En tillbakablick visar dock att det kommer en vardag efter alla manifestationer och solidaritetsyttringar. Det är en vardag då rädslan för återkommande terrorattacker har smugit sig i människors medvetande. Det är en naturlig reaktion eftersom det handlar om våldsverkare mitt ibland oss, som kan slå till när som helst och var som helst. Det är så man etablerar rädslans kultur.
Det är också i samband med det som våldsbejakande islamistisk extremism kan skörda frukter. Det sker i samma ögonblick som främlingsfientliga krafter använder människors rättmätiga rädsla för att skapa polarisering i samhället. Det vill säga när människor utsätts för kollektivt skuldbeläggning och stigmatisering för sin religiösa identitets skull. Då har våldsverkarna vunnit en delseger med sitt uppsåt.
Mohammad Fazlhashemi
professor i islamisk teologi och filosofi vid Uppsala universitet
