Svenska jättedrönare skördar träd: ”Banbrytande”

AI är definitivt här för att stanna, och utvecklingen har på senare tid varit enorm. Potentialen har också ökat exponentiellt i takt med att modellerna förbättrats och fler idéer kring användningsområden växt fram. 

Det som förändrats är inte bara hur arbetet utförs, utan vad arbetet är. 

Som konsulter inom systemutveckling bygger Mpya Digital dagligen lösningar tillsammans med kunder där AI-system i ökande grad producerar stora delar av det faktiska kodandet. Med det växer omfånget och därmed antalet system och kontexter att hålla i huvudet. Det är på så sätt inte ett enklare jobb med lägre krav på tekniskt djup, utan en mer komplex roll med nya nivåer av ansvar.

När 80 procent inte räcker

AI är ofta imponerande snabbt fram till ungefär 80 procent av ett arbete. Resultatet är tillräckligt bra för att skapa en känsla av att jobbet nästan är klart  – och det är just det som är fällan. De sista 20 procenten är faktiskt avgörande, och för att ta sig i mål behöver man ofta gå tillbaka och röra om i de första 80. Det kräver att man förstår vad som faktiskt byggts, inte bara vad det ser ut att göra. Och med kod genererad av ett AI-system är den distinktionen allt annat än given.

Ansvaret för resultatet ligger alltid på utvecklaren, inte på verktyget. Det betyder att man behöver äga det som byggts på riktigt: förstå dess begränsningar, genvägar, skalbarhetsbrister och eventuella säkerhetsluckor. AI tar inte bort det arbetet, det förflyttar det. 

Många förväntar sig en färdig lösning direkt – vilket inte är helt konstigt med tanke på hur media framställt AI – och blir besvikna när de sista 20 procenten fortfarande kräver djupt hantverk.

Mer kapacitet är inte detsamma som mindre belastning

Det finns en utbredd föreställning om att AI-stöd per definition avlastar. I praktiken är det mer nyanserat. När ett verktyg ökar hastigheten och förmågan att hantera fler saker tenderar komplexiteten och förväntningarna att skala i samma takt. 

Fokus kan bli en bristvara i en arbetsmiljö där tempot ökar, omfånget växer och gränsen mellan vad man gjort själv och vad ett system gjort suddas ut. Det är en kognitiv belastning som sällan syns utåt och ännu mer sällan diskuteras i samma andetag som produktivitetsvinster.

Vad krävs egentligen

Det finns inget enkelt svar på hur organisationer och individer bäst navigerar det här skiftet. Men det finns några saker som är tydliga.

Förståelse går inte att köpa färdig. Den byggs bara genom att vara hands-on, testa och justera. Det kräver både tid och utrymme – och ett ledarskap som är bekvämt med att inte ha alla svar, men som skapar förutsättningar för människorna i organisationen att hitta dem.

Mitt i allt det tekniska är det lätt att glömma att förändringen i grunden är högst mänsklig med nya krav och ny komplexitet. De organisationer som om tre år faktiskt ligger i framkant är inte nödvändigtvis de som alltid jagat det senaste och hetaste. De har förstått att skiftet ställer nya krav på människorna och har stöttat dem i att möta det.

Det är ledarskapsuppgiften just nu.

Läs mer på www.mpyadigital.com