Skådespelaren och musikern Björn Andrésen gick enligt DN bort under lördagen, 70 år gammal.
Han slog igenom som 15-åring i filmen ”Döden i Venedig” 1971. Den italienska regissören Luchino Visconti kallade honom då för ”världens vackraste pojke”.
Hans liv blev film
Andrésen liv har kantats av en rad tragedier, som 2021 skildrades i en dokumentär som fick just namnet ”Världens vackraste pojke”.
Dödsfallet bekräftas av regissören Kristian Petri, som gjorde dokumentären tillsammans med Kristina Lindström.
Han kallar Andrésen för ”en modig människa”.
– Kristina och jag hade länge pratat om att vi ville göra en hel långfilm om Björn. Tanken var att han själv skulle få berätta sin historia, och vi pratade med honom i ett helt år innan vi började filma. Sedan filmade vi i flera år – och det var både en rolig och bitvis smärtsam inspelning, säger regissören till DN.
”Kastades till vargarna”
När Expressens Robert Börjesson träffade Björn Andrésen 2021, i samband med att dokumentären om skådespelaren släpptes, beskrev han hur hans liv förvandlades till en mardröm efter genombrottet 1971. Han berättade bland annat om hur Luchino Visconti tog med honom till en gayklubb tillsammans med en grupp män efter premiären av ”Döden i Venedig”, om hur han kände sig ensam och ”vräkte” i sig alkohol för att avskärma sig.
– Jag hade inga problem under själva inspelningen. Men sedan när det var klart då kändes det som jag var en form av köttslamsa som kastades till vargarna på något sätt. Rent fysiskt hände inget, men det var obehagligt som det var.
Under en resa i Japan, då han var 16, blev han tillsagd att ta droger för att våga sjunga inför publik.
Hittade väg ut ur missbruket
Han växte också upp utan sin pappa, och hans mamma tog sitt liv när han var tio år gammal. Och på 80-talet dog hans son i plötslig spädbarnsdöd – när han själv låg berusad bredvid.
Efter det föll han in i en lång period av alkoholmissbruk och depression.
Men sen hittade Björn Andrésen en räddning: Gud och dikter av Gunnar Ekelöf.
På baren Älgen i Hornstull på Södermalm i Stockholm, där Björn Andrésen ibland hängde och höll spelningar, minns vännen Jonas Wester en ”varm men bestämd” man.
– Det kom som en chock. Vi har inte sett honom på ett tag i kvarteren. Jättetråkigt, säger han om dödsfallet.
– Han var en figur, verkligen. Alla kände honom, alla hälsade.
Nyhetsläget 27 oktober - 07.00
Läget
Ljudklippet gick inte att spela upp
Försök igen senare
