Bananrepubliken Sverige

Så blev landet lagom en gränslös nation

Stina Oscarson provar på att bada i bananer på Fotografiska i Stockholm. Ett bra sätt att tappa fotfästet, konstaterar hon.
Stina Oscarson provar på att bada i bananer på Fotografiska i Stockholm. Ett bra sätt att tappa fotfästet, konstaterar hon. Foto: Privat

I ”Bananrepubliken Sverige” kartlägger Johannes Klenell vem som känner vem inom politiken och vilka intressen som ligger bakom. Stina Oscarson läser en bok om en maktelit som sömlöst rör sig mellan politik, näringsliv och pr-firmor.

På magasinet Toiletpapers utställning på Fotografiska i Stockholm kan man i ett av rummen bada i en kaklad bassäng full med plastbananer. Ett företag som till en början kan kännas rätt lustfyllt, lite som att tillåta sig att åter bli barn och bada i ett hav av bollar. Men väl där nere är det inte lika roligt längre, eftersom man inser att det inte finns något fast att hålla sig i när man ska ta sig upp. Ingenting att ta spjärn mot när man vill kliva tillbaka till verkligheten.

Ungefär samma känsla erfar jag när jag närmar mig slutet på Johannes Klenells nya bok ”Bananrepubliken Sverige. Hur politiker, välfärdskapitalister och pr-byråer utarmar demokratin”.

Läs SvD i 2 månader för 1 kr

Få obegränsad tillgång till hela SvD.se och lyssna på våra exklusiva poddar.

Prova 2 månader för 1 kr
Förlängs med 99 kr/mån i 6 mån med bindningstid.
Därefter ord. pris 229 kr/mån, utan bindningstid.

Prenumerera och få obegränsad tillgång

Besök SvD.se för mer information.

Ligan. Klarakvarterens blodsystrar

Sinnlig skildring av systerskap i tidningskvarter

Fatima Bremmer fick Augustpriset för sin biografi om Ester Blenda Nordström,  ”Ett jävla solsken”.
Fatima Bremmer fick Augustpriset för sin biografi om Ester Blenda Nordström, ”Ett jävla solsken”. Foto: Gabriel Liljevall

Kvinnor har inte fått rösträtt än, men i tidningsspalterna börjar de göra sina röster hörda. Erika Hallhagen läser ”Ligan” – om feministiska förgrunds­gestalter i Stockholms tidningskvarter – och inspireras.

Det luktar sopor och sot och lykt­stolparnas svaga gaslampor lyckas bara delvis lysa upp de gamla Klara­kvarterens fuktfläckiga fasader när den unga journalisten Célie Cleve skyndar fram genom gränderna. Även om det börjar skymma myllrar det av liv och rörelse – den här delen av Stockholm tycks aldrig sova. ”Det sjuder, svänger, bullrar och vibrerar. Slamrande verkstäder, ateljéer, överfyllda lager och affärsverksamheter av vitt skilda slag ligger staplade ovanpå varandra, våning efter våning, hus efter hus”, skriver Fatima Bremmer.

Inte sedan Per Anders Fogelström i ”Mina drömmars stad” lät mjölnardrängen Henning dra in den feta, kväljande stanken av stearin när han närmade sig ljusfabriken vid Danvikstull, kan jag minnas en sådan sinnlig skildring av det gamla Stockholm.

Läs SvD i 2 månader för 1 kr

Få obegränsad tillgång till hela SvD.se och lyssna på våra exklusiva poddar.

Prova 2 månader för 1 kr
Förlängs med 99 kr/mån i 6 mån med bindningstid.
Därefter ord. pris 229 kr/mån, utan bindningstid.

Prenumerera och få obegränsad tillgång

Besök SvD.se för mer information.

Mer frånStartsidan
Mer från Schibsted Media
SvD.se är en del av Schibsted Media. Schibsted News Media AB är ansvarig för dina data på denna webbplats. Läs mer här