Storsileshår

Drosera anglica Huds.

Vetenskapliga synonym: D. longifolia L.
Svenska synonym: långbladig daggört, stor daggört

Smalsoldogg Langbladet Soldug Pitkälehtikihokki Great Sundew Langblättriger Sonnentau

Beskrivning. Storsileshår är trots sitt namn en ganska liten ört som bara blir upp till två decimeter hög. Bladen är upprätta och sitter samlade i en basal rosett. Bladskivan är långsmal, tungformad, och bladskaften är kala. Bladöversidan har grova klibbiga körtelhår som avsöndrar en seg vätska som insekterna fastnar i. Storsileshår blommar i juli-augusti med små vita blommor. Blomstängeln är lång och rak, vanligen mycket längre än bladen. Fröna är spolformade och nätmönstrade.
Storsileshår är lik småsileshår (D. intermedia), men den senare har en kortare blomstjälk som bara är lite längre än bladen och som är krökt nertill, samt ovala papillösa frön. Den tredje arten i släktet, rundsileshår (D. rotundifolia), har runda blad som inte står upp utan ligger plant på marken. Storsileshår kan korsa sig med rundsileshår och hybriden, D. x obovata, liknar småsileshår (D. intermedia) men utvecklar inga frön.

Utbredning. Storsileshår är vanlig i mellersta och norra Sverige, utom i de allra nordligaste fjälltrakterna, men den förekommer ända ner i Skåne. Den växer liksom de andra sileshåren (Drosera) på fuktig mark, oftast på myrar. Första fynduppgift är från Göteborg och publicerades i Bromelius Chloris gothica år 1694 (Nordstedt 1920).

Användning. Alla arter av sileshår (Drosera) användes till att göra så kallad tätmjölk. Vätskan från körtelhåren kunde också användas till att ta bort vårtor och liktornar.

Etymologi. Artnamnet anglica kommer av latinets Anglia (England) och betyder engelsk.

Familj: Droseraceae
Släkte: Drosera

Norden
Norra halvklotet
Köttätande
Bildgalleri

I Riksmuseets samlingar

Innehållsförteckning

Referenser