Citat: Mitt tidigaste minne är att min mamma slår till mig och säger åt mig att jag är "helt jävla sjuk" för att jag njuter åt berättelser och liknande om död, det var ganska jobbigt tyckte jag och jag lärde mig därefter att inte prata om döden med någon. Så jag har egentligen gått genom livet utan att tala om döden med folk. Men en släkting till mig hade dött innan det, jag har tyvärr inget minne av just begravningen eller liknande. Efter det med min mamma så dog min bästa vän i en olycka som jag bevitnade och jag rörde vid hennes lik och gillade det. Då var jag kanske 4 år gammal. Men jag gillade också att leka med döda djur och sådant, begrava dem, skära upp dem och liknande.
Citat: Min mamma är otroligt rädd för döden och kan gråta bara det kommer på tal. Hon är möjligen en nekrofob tror jag.
Ja, jag minns att jag skrattade och var otroligt upprymd kring berättelserna och min mamma reagerade kraftfullt på det. Så det måste varit väldigt tydligt. Det var en form av upprymdhet som sagt, möjligen sexuell sett nu från vuxet perspektiv. Jag tror inte det var som andra barn känner inför döden eller spännande berättelser, jag minns att det var så 11 upphetsande" att jag inte kunde sitta still och hålla mig för njutningsfulla skratt. Men hela minnet är väl aningen diffust, jag minns ungefär hur jag kände och vad min mamma sade främs
I den mån att föräldrarna haft inflytande på personligheten så förefaller det som om Helena gillade att reta och få kontroll över en i övrigt överkontrollerande mamma.
Citat: Misst. Jag har mobbat min mamma liksom läser högt på Cigarett paketet. Det är lite för tidig död och såna saker. Min mamma är rädd för döden. Så jag kan faktiskt inte vare sig avfarda eller bekräfta att jag har sagt nåt sånt.
Ett ganska enkelt sätt att få kontroll över mamman. Kanske är det viktigt och ett av de enklaste sätten att nå dit. Vart sätter du dig själv mellan dessa cigarettpaketen Kent? Som ett bloss mellan molnen ingen kan se?
Citat: När min vän avled så rörde jag vid hennes lik, därefter kom de vuxna rusande och jag minns tydligt hur jag uppfattade dem som vilda apor, alla var hysteriska. Jag vet inte varför jag gillade det, jag tyckte det var fint.
Jag saknade aldrig henne och sådant, jag tyckte det var en positiv upplevelse.
Ok, är det samma sak i dag?
Citat: Internet funkar på det
viset men som jag sade tidigare, man blir mer nonchalant.
Ett exempel på det är när min far var på besök, jag hade innan han kom haft sex med en älskare (skelett). När han kom så stängde jag dörren och de låg kvar där inne helt öppet (jag skulle tillbaka och fortsätta efteråt) och min pappa fikade och vi pratade. sedan gick han hem och det var liksom inget speciellt kände jag. Men skulle han bara öppnat sovrumsdörren så hade nog allt kommit ut.
Pappan har hon mer lindad runt sitt finger numera, han är mest glad att hon lever och attackerar ganska naturligt på en faders vis det som hotat hans dotter. Lidande och ömklighets-kortet fungerar utmärkt för henne.
Men samtidigt sker detta utan att öppet ifrågasätta dottern tidigare beteenden vad jag vet.
Men att folk i almänhet intresserar sig för skelettet av hennes handlanden och älskar att leka med dessa skelettdelarna skiljer sig väl ändå inte på något märkvärdigt vis från hennes egna handlanden? Familjen går i golvet när dottern försöker sig på självmord.
De klandrar inte henne för sina misslyckanden utan snarare klandar sig själva och resten av världen (så ser det ut utifrån) Pappan lovar sig troligen att detta skall icke hända igen. Ingen ska hota min familj. Och han känner sig hotad av det som skrivits om hans dotter. Att sanningen kommit ut om dotterns beteenden + att detta väcker en massa tankar på flera djup. När sedan ingen större klarhet kommer så börjar folk att spekulera.
Ett intressant men knappast förvånande förhållningssätt. Relationen med pappan förefaller mest vara påverkad av hur pappans väg tidigt i livet rasade samman med konkursen av ett tidigare framgångsrikt företag vilket också tog mycket av hans tid. Nu vill han mest skydda sin enda dotter.
Citat: Helena uppger att hon har ett konto och det är det som social sätter in hennes bidrag på. På frågan om det konto som den personen som köpte skelettdelar av henne hade satt in pengar på så säger Helena att det kontot är pappans privata konto. Helena uppger att hon bara ha använt sig av pappans konto vid tre tillfallen och att hennes pappa inte är medveten om detta.
Så säker på att pappan lyder hennes vinkar att hon låter andra sätta in pengar på hans konto och är fullständigt säker på att de når henne. I annat fall när hon vill köpa en låspistol så får en kompis ställa upp med sitt kontokort. Dock lite oklart över varför hon själv inte väljer att skapa egna konton och kontokort, dock.
Hon gillar att chockera, men tycker inte om smaken av chockeffekten för egen del. bara att projicera. Nu kan hon bara bli starkare och starkare på ömklighets-kortet och sådant som kan spela med. Pedofil.se och skeletten av ditt handlande Helena är det inte skönt för dig om vi leker med minnet av ditt handlande? Vad spelar det för roll de är ju alla döda? I Döda handlingars grop.
Men får vi Inte vårda dem i vårt minne min sköna Helena?
Dödens och glömskans flod ligger ju ack så nära. Lethe och Styx. Ska din lek med döden bara bli glömd nu? Försvunnen i virvlarna, din lockelse?
Ser du icke DOS-kallen i Windows? en spegling där, här, när.
-Många försöker nog bara förstå, vad säger du då? ?