paste produktion – a – reduction by time and desire

Apostrof
Från Kopparmärra och de som därunder vilar
De kalla den himmelska rektangeln, Den fyrkantiga hästen

Märgar i fontanellen

Vittids varslar hågkomster

Här ovan där.

Men själva erfarelsen, uti känslans hvemod i gränderna runt snålblåstens ekande härad. Kunnen icke heller en afbildning återgifa. Stursken varden ekluten. Några meter bort stöp Emma, en annan dag en annan tid, men vi står på funtet av hennes oskrivna runa. Jag vill inte känna hennes väsen. Vill vi verkligen veta?
GÄLDA

Wasaplatsen nästa, var god se upp för dörrarna.

Och löses upp igen och den tidlöshet som visar att vi har intet. Men finns inte intet överallt?

Aningslösa vattendrag sörplar sakta sin bävande dunst. Vadan är livet innan handelshusens konsumerings rotundor drogo in folket i köttfärsen med handen.

Vad veten varuhusen om hur många såsom gått hädan sedan de senast låste ute befolkningen innan de på nytt slogo upp sina portar?

christer_pettersson_1 Transmissive viralitet timed in droplets - missionary Hack in Matter by what matter to matter Think with Google Skulle döda BÄltdjur - fick kula i huvudet -  armadillo - add in scale intono Horn och Hovarna i den smälta asfalten Spjälsäng och babykläder säljes på grund av ändrade planer Feed streamlines frontal memory operating plan fig figure head in config.fw

Ett utbud. En realisation. Men vad förstås?

Livet bär icke ärendet evigt, men tråden tappar lätt tron. Vad är fingerborgskulturen för en sömntuta.

Apostrof
Från Kopparmärra och de som därunder vilar
De kalla den himmelska rektangeln, Den fyrkantiga hästen

Märgar i fontanellen

Vittids varslar hågkomster

Här ovan där.

Men själva erfarelsen, uti känslans hvemod i gränderna runt snålblåstens ekande härad. Kunnen icke heller en afbildning återgifa. Stursken varden ekluten. Några meter bort stöp Emma, en annan dag en annan tid, men vi står på funtet av hennes oskrivna runa. Jag vill inte känna hennes väsen. Vill vi verkligen veta?
GÄLDA

Handel OnlineOnline HandelN.nu Hemsida

Wasaplatsen nästa, var god se upp för dörrarna.

Och löses upp igen och den tidlöshet som visar att vi har intet. Men finns inte intet överallt?

Aningslösa vattendrag sörplar sakta sin bävande dunst. Vadan är livet innan handelshusens konsumerings rotundor drogo in folket i köttfärsen med handen.

Vad veten varuhusen om hur många såsom gått hädan sedan de senast låste ute befolkningen innan de på nytt slogo upp sina portar?

Ett utbud. En realisation. Men vad förstås?

Livet bär icke ärendet evigt, men tråden tappar lätt tron. Vad är fingerborgskulturen för en sömntuta.

Whey,   ADHD CenterADD,  Whey

Annonser
Report this ad
Report this ad

Tide in the gate – Gate in the tide

aah

Ärade bottenbränning det är mönster här också i vattnet, ni skriver om runor från förr, här är det bara Rom, en utter gled ljudlöst förbi. En av hajarna läste trycket i tingen, jag gömde mig och såg då en mänsklig dykare komma ned i vattnet.

Hajen blev förvirrad av den trycksamma behållaren, dels var den mindre än vad den borde vara.

Hammarhajen är den bäste som läser under botten och en av de få som ägnar sig åt undervattensfotografering. Hammarhajens långa huvud är en perfekt radarutrustning. Den simmar liksom i åttor och läser den gömda plattfisken som en evigt kanande sväng mot källorna till begärets dunkla mål. Jag tänkte på språket.

Allt jag kan säga är bekanta sakers värden för mig, jag vet inte vad det egentligen är för saker någon gång. Ta en atom till exempel, jag vet inte var det är, men i en större massa går det ibland att avgöra hur den fungerar. Språket är den stora diskriminant, att ta och hantera ting som per definition alltid är större än varje ord någonsin kan omfamna, vad kan det egentligen bli annat än en koncentrerad diskriminering? Alla vid våra plattformar i sina plattformars subopia Dina känslor om mitt periskop i alltets klädkammare.

Överjagen, Underliven, Jonernas fors – Ande. Eros-ion. Erosion. Det är bara en skillnad och den sitter i gapet, vid pyramiden. The junction gap. PlottsHoff här kommer guano från ytterligare en albatross. Som valarna i haven, som uttrarna med tiden, tyngdlös som en fisk i ett bottenlöst hav. Navi gare, respi rare. Inspi rare aspi rare. ja hare. På vått i det torra

När jag tittar upp vid bryggorna ser jag er mata med ert språk, tallängdernas förskjutning, ptjo-vars, ni gungar era skyltband. Annonsera mannan för andra hamnar – så här kommer ni längre bort från den omkomnes mening, kommatecken, punkt. Stenglasen papphamrar i arkivskåpen när teckenlängder förfräses. Å du kallsupne mildhet.

௫௬ ௐ Pi pi i mitten och jag är bara en blivande döskalle så det är väl lika bra att ೂೃೄ kuckeliku ത

PÅ något vis finns det färdleder mitt i det bastanta, man åker rätt genom bergen, men ändå inte. Vi kom från bergen rom-rock.

Ni ute i det torkade haven, hur kan ni leva där uppe?

Jag har sett i mig att allt kan vara vågor ur ett hav
Det finns bara skillnader mellan olika grader av vågor.

En av de vågorna som inte ser ut som en våg är egentligen den stora konservationens spinnare, en stående våg.
Jag såg in i den stående vågen och kände elden i släkten, alla vi som tror att vi är olika delar din rotfot. För hur kan vi annars egentligen se ut?

Hur kan vi se in i oss själva och veta att vi är vi utan en process där vi ständigt observerar oss själva – den inre vågens observans – som andarnas rum och jagets servila svans. Om jag tittar in i mig själv och ser mig själv, hur kan jag då att jag verkligen är jag om jag i grunden inte är en virvel eller har några virvlar väldigt nära mig som mäter mätandets mätning, alltså är ett sinne?

Blir det inte något konstigt när man dyker ned i djupet för då kommer historien tillbaka. Drar man i bromsen då kommer det farande. Någonstans vid gravitationens fot är det väl ändå en regnbåge?

Tunga bila vid Pixel glyfernas krypta, när ska min bildning komma, jag lägger mina timglas i din måttstock. Ögna focken urvulna skugga, låter mitt huvud fara till roders, söla längs minnenas gölar, Å den rännilen! Minnens sprickor, simningens rikoschetter, amma min fägring nu kommer mitttbena. Med detta just skvalpat i kärt minne av den ocean vi just farit haver jag en fråga kvar:
Ska vi följa den förstfödde genom 2 rondeller och göra en vibration av skillnaden?

-Över haven rätt in palmerna, kokosnötterna vid deras blad, vinkande sombrero ….

!Hej världen!

Livet börjar inte med ett skrik utan sannolikt med en inandning, efter det fortsätter det av bara farten för ganska många. Värden är stor och huvudet litet, hur storartat bäddar de då ändå inte för den gedigna kunskapen om att trotts allt, är egentligen ganska litet man ändå kan förstå.

Welcome to WordPress.com. This is your first post. Edit or delete it and start blogging!

ragglande fotografer i 3D

På ingens begäran – konsekvensen av den fria viljan.

NU är 3D TV’n här!
Får vi bara en dimension till så kan vi snart kunna se verkligheten och
våra liv i den i äkta 4D, så snart kanske vi till och med kan se
verkligheten vi lever i, vad säger ni om det då? Det verkar vara något
som mänskligheten har haft viljan att göra under alla tider, så att
människan till slut ska kunna tala  med alla delar av sig själv dvs säga
till sig själv – DU var allt bättre förr du, när man blivit gammal
skröplig och kanske något krum.

 

Gate in the tide – Tide in the gate

aah

Ärade bottenbränning det är mönster här också i vattnet, ni skriver om runor från förr, här är det bara Rom, en utter gled ljudlöst förbi. En av hajarna läste trycket i tingen, jag gömde mig och såg då en mänsklig dykare komma ned i vattnet.

Hajen blev förvirrad av den trycksamma behållaren, dels var den mindre än vad den borde vara.

Hammarhajen är den bäste som läser under botten och en av de få som ägnar sig åt undervattensfotografering. Hammarhajens långa huvud är en perfekt radarutrustning. Den simmar liksom i åttor och läser den gömda plattfisken som en evigt kanande sväng mot källorna till begärets dunkla mål. Jag tänkte på språket.

Allt jag kan säga är bekanta sakers värden för mig, jag vet inte vad det egentligen är för saker någon gång. Ta en atom till exempel, jag vet inte var det är, men i en större massa går det ibland att avgöra hur den fungerar. Språket är den stora diskriminant, att ta och hantera ting som per definition alltid är större än varje ord någonsin kan omfamna, vad kan det egentligen bli annat än en koncentrerad diskriminering? Alla vid våra plattformar i sina plattformars subopia Dina känslor om mitt periskop i alltets klädkammare.

Överjagen, Underliven, Jonernas fors – Ande. Eros-ion. Erosion. Det är bara en skillnad och den sitter i gapet, vid pyramiden. The junction gap. PlottsHoff här kommer guano från ytterligare en albatross. Som valarna i haven, som uttrarna med tiden, tyngdlös som en fisk i ett bottenlöst hav. Navi gare, respi rare. Inspi rare aspi rare. ja hare. På vått i det torra

När jag tittar upp vid bryggorna ser jag er mata med ert språk, tallängdernas förskjutning, ptjo-vars, ni gungar era skyltband. Annonsera mannan för andra hamnar – så här kommer ni längre bort från den omkomnes mening, kommatecken, punkt. Stenglasen papphamrar i arkivskåpen när teckenlängder förfräses. Å du kallsupne mildhet.

௫௬ ௐ Pi pi i mitten och jag är bara en blivande döskalle så det är väl lika bra att ೂೃೄ kuckeliku ത

PÅ något vis finns det färdleder mitt i det bastanta, man åker rätt genom bergen, men ändå inte. Vi kom från bergen rom-rock.

Ni ute i det torkade haven, hur kan ni leva där uppe?

Jag har sett i mig att allt kan vara vågor ur ett hav
Det finns bara skillnader mellan olika grader av vågor.

En av de vågorna som inte ser ut som en våg är egentligen den stora konservationens spinnare, en stående våg.
Jag såg in i den stående vågen och kände elden i släkten, alla vi som tror att vi är olika delar din rotfot. För hur kan vi annars egentligen se ut?

Hur kan vi se in i oss själva och veta att vi är vi utan en process där vi ständigt observerar oss själva – den inre vågens observans – som andarnas rum och jagets servila svans. Om jag tittar in i mig själv och ser mig själv, hur kan jag då att jag verkligen är jag om jag i grunden inte är en virvel eller har några virvlar väldigt nära mig som mäter mätandets mätning, alltså är ett sinne?

Blir det inte något konstigt när man dyker ned i djupet för då kommer historien tillbaka. Drar man i bromsen då kommer det farande. Någonstans vid gravitationens fot är det väl ändå en regnbåge?

Tunga bila vid Pixel glyfernas krypta, när ska min bildning komma, jag lägger mina timglas i din måttstock. Ögna focken urvulna skugga, låter mitt huvud fara till roders, söla längs minnenas gölar, Å den rännilen! Minnens sprickor, simningens rikoschetter, amma min fägring nu kommer mitttbena. Med detta just skvalpat i kärt minne av den ocean vi just farit haver jag en fråga kvar:
Ska vi följa den förstfödde genom 2 rondeller och göra en vibration av skillnaden?

-Över haven rätt in palmerna, kokosnötterna vid deras blad, vinkande sombrero ….

Kopparmärra Göteborg

Apostrof

 Från Kopparmärra och de som därunder vilar

De kalla den den himmelska rektangeln, Den fyrkantiga hästen

Här ovan där.

Men själva erfarelsen, uti känslans hvemod i gränderna runt snålblåstens ekande härad. Kunnen icke heller en afbildning återgifa. Stursken varden ekluten. Några meter bort stöp Emma, en annan dag en annan tid, men vi står på funtet av hennes oskrivna runa. Jag vill inte känna hennes väsen. Vill vi verkligen veta?

Wasaplatsen nästa, var god se upp för dörrarna.


Och löses upp igen. och den tidlöshet som visar att vi har intet. Men finns inte intet överallt?


Aningslösa vattendrag sörplar sakta sin bävande dunst. Vadan är livet innan handelshusens konsumerings rotundor drogo in folket i köttfärsen med handen. Vad veten varuhusen om hur många såsom gått hädan sedan de senast låste ute befolkningen innan de på nytt slogo upp sina portar?

Ett utbud. En realistation. Men vad förstås.

Livet äro icket för evigt, men tråden tappar lätt tron. Vad är fingerborgskulturen för en sömntuta.