Hon ler stort när hon får på sig skorna i storlek 39. De är svarta och blanka och skulle passa ypperligt vid en anställningsintervju. Efter sju år i tältläger har Grace nu fått chans att börja om. I ett lugnt område i en närkommun till Stockholm ligger lägenheten som har både sängar, spis och toalett.
En trygg plats där Grace med sina barn har fått möjlighet till omstart efter — vad man ändå kan säga inte varit ett alltför lätt liv — inbördeskrig, flykt och sjukdomar. Men när sommaren är över och barnen ska börja svensk skola och på allvar påbörja den långa men viktiga integrationsprocessen, vad händer med mamma Grace och skorna då? Kommer de någonsin gå över den höga tröskeln, inte bara in till den viktiga anställningsintervjun, utan även in på den svenska arbetsmarknaden?
Jobb är nyckeln till frihet och självständighet. Det är också grunden för att vårt samhälle ska fungera; skatt in – välfärd ut.
För andra månaden i rad ökar nu jobbklyftan mellan inrikes och utrikes födda (AKU). Sverige är i högkonjunktur och arbetsmarknaden fungerar i huvudsak relativt väl. Ändå ser vi en rad misslyckanden på arbetsmarknaden som kommer stå Sverige dyrt.
Relativt andra länder är det svårare få ett arbete i Sverige om man tillhör en av de grupper som har sämre förutsättningar (till exempel flykting- och anhöriginvandrare) trots att incitamenten till arbete har förstärkts de senaste åren, inte minst genom jobbskatteavdraget.
Efter 10 år i Sverige är det ungefär 50 procent av en årskull som är i sysselsättning. Detta enligt forskningsrapport ”Åtgärder för en inkluderande arbetsmarknad” (Nordström Skans, Eriksson och Hensvik, SNS 2017). På utbudssidan finns ofta låg formell utbildning, bristande svenskkunskaper och dålig tillgång till informella nätverk. På efterfrågesidan, vilken är det forskningsrapporten fokuserar på, ges en rad förslag som kan minska barriärer för flykting- och anhörig-invandrare att äntra arbetsmarknaden.
Vi har bland de högsta ingångslönerna i EU. Lägg till att vi har mycket liten lönespridning, lägre än i de flesta andra länder i vår omvärld. Det finns därmed ett mycket större utrymme i Sverige för ökad lönedifferentiering.
Forskarna menar att ”ett fungerande samarbete mellan staten och arbetsmarknadens parter är sannolikt det mest effektiva sättet att minska barriärerna in på arbetsmarknaden”. Men, bara för att man bör göra mer, betyder det inte att man ska göra det krångligare.
Det finns en rad olika sysselsättningssubventioner som regeringen har infört. Användningsvolymerna är dock alldeles för låga och företagare vittnar om krånglighet vid användning. För att detta ska ha större effekt bör de olika varianterna ses över och förenklas.
Vi har för få enkla jobb i Sverige, alltså jobb utan krav på utbildning. Vi måste sluta se ner på vissa sorters jobb. Enkla jobb betyder inte att de är enkla att utföra, eller för den delen, att få. Enligt Svenskt Näringsliv går det åtta sökande på varje enkelt jobb. De vill till exempel se en utökad Rut-reform, sänkta skatter till dem med lägst inkomster och minskade kostnader för arbetsgivare.
Det är i svåra tider som våra föreställningar och modeller prövas. Den svenska modellen måste vara stark nog att anpassa sig till de förändringar som nu råder på arbetsmarknaden. Är facken och regeringen redo för detta?
Betyder fler enkla jobb att man kanske måste ha två låglönejobb att gå till? Ja, kanske. Hellre två, eller kanske tre, jobb för Grace att gå till, än inget alls.
(Grace är ett påhittat namn).
Anna Charlotta Johansson är vikarierande ledarskribent. annacharlotta.johansson@svd.se
