Beskedet kunde knappast ha kommit mer olägligt. Den senaste veckans politiska cirkus i Järva med budskap dels från statsminister Stefan Löfven om hårdare tag mot brottsligheten, dels från Anna Kinberg Batra som läxade upp grovt kriminella i området, ljuder ihåligt i sin betydelse när besked nu kommer att polisstationen i Järva ska stängas ner.
Det krävs inte direkt en raketforskare för att förstå vad det kommer att leda till.
Vid en titt i Brottsförebyggande rådets statistik visar det sig att anmälda brott i områden som hör till Järva (till exempel Tensta, Rinkeby, Husby) har legat relativt konstant de senaste åren. Dessa områden är också del av den grupp områden som kallas ”särskilt utsatta områden”.
De kännetecknas av allvarlig brottslighet och att de grundläggande samhällsfunktionerna hotas just på grund av dessa brott. Platser dit särskilda polisinsatser bör riktas, inte plockas bort.
Även om poliser kan vistas och patrullera i dessa områden utan att ett fysiskt polishus finns på plats sänder det ändå fel signaler i orätt tid. Det tar tid att bygga upp relationer med dem bor i området. Genom denna nedläggning riskerar sådana kontakter att gå förlorade.
Förra året visade statistik från polismyndigheten att fler poliser ute i fält, på platser där kriminaliteten är hög, ger resultat. I Tensta hade antal anmälningar om våld i offentlig miljö gått ner 62,5 procent i området under ett år. Polisiär synlighet och närvaro spelar alltså roll.
Områdeskontor ska öppnas upp om ett par år och poliser kommer att närvara vissa dagar och tider, säger chefen för polisområde Nord i Stockholmsregionen.
Men vad händer från och med nedstängning till dess att nya områdeskontor öppnar upp?
Vad händer med de relationer som byggts upp med boende i Järva?
Hur bemöts brott som begås utanför ”kontorstid” i framtiden?
Och är detta vad Löfven menar med hårdare tag mot brottsligheten?
