Den senaste SOM-undersökningen har föranlett flera inlägg i debatten rörande mediernas rapportering om invandringsrelaterade frågor. Flera artiklar jag har läst är rätt balanserade; i likhet med Andreas Ericsons gästinlägg (SvD 18/6) försöker de förstå, snarare än att döma.
Så beter sig vuxna; de accepterar att det finns gråzoner, komplexa frågor och samexisterande sanningar. Genom att lära sig av det förflutna kan man i bästa fall agera klokare i framtiden. Någons misstag kan bli till allas klokskap.
Men reaktionerna som syns här och där är mindre mogna; från ena hållet gastar konspirationsteoretikerna A om att det finns en medveten, sammanhållen strategi att Mörklägga, Tysta Ner och Ljuga Om Invandringen. De ser helt enkelt inte artiklarna om de invandringsrelaterade problem de vill ska synliggöras, eftersom de har bestämt sig för att sådana artiklar inte publiceras. Och det spelar ingen roll om man framlägger ett dussin länkar som bevisar motsatsen.
Från andra hållet gastar konspirationsteoretikerna B att det finns en medveten, sammanhållen strategi att Framhålla Invandringen Som Ett Problem, Smutskasta Medierna, Undergräva Demokratin, och Precis Så Agerade Hitler. De ser helt enkelt inte artiklarna som beskriver något annat än vad betraktar som Sådana Som Framhåller Invandringen Som Ett Problem, eftersom de har bestämt sig för att några andra artiklar inte publiceras. Även de tycks immuna mot motbevisande sakupplysning; det behandlas snarast som ”alternativa fakta”.
Ja, det förekommer att medieaktörer aningslöst eller medvetet förväxlar uppdraget om konsekvensneutral nyhetsrapportering med samhällsförbättrande opinionsbildning, liksom att det också finns antidemokratiska krafter som gläds åt att förtroendet för medierna minskar och gör vad de kan för att elda på.
Detta kan och bör föranleda öppna, prövande samtal kring mediernas roll i samhället, precis som en hel del sansade röster från akademin och journalistiken försöker göra.
Men att somliga i vårt samhälle, även inom akademin och journalistiken, från tid till annan tappar omdömet, är ingen ursäkt för deras omgivning att kokettera med intellektuell dumstrut.
