Gästkrönika | Könsstympning
Tolvåriga Anna gör sig fin, hon ska hem till moster på kalas. Hon tar på sig sin fina klänning, den hon fick av pappa året innan. Hon har bara haft på sig den en gång tidigare, på sin kusin Arnes bröllop. Hon älskar den. Av sin mamma fick hon också ett par fina sandaler i guld som matchar. Hon säger hejdå till sin storebror Kalle, han är inte bjuden på kalaset, det är bara för tjejer.
Hon småspringer glatt fram till det höghus moster bor i några kvarter bort. Hon trycker ner handtaget, ringa på behöver hon inte göra, det har hon aldrig gjort hos moster som ser Anna som sitt eget barn. Hon går in med skorna, moster brukar inte gilla att man gör det, men Anna vill inte ta av sig sina gyllene skor.
Det är fem äldre kvinnor i lägenheten, varav en är hennes mamma, men inga barn. Anna blir förvånad, hon frågar var de andra flickorna är, hennes kusiner och kompisar. Hennes mamma svarar att Anna nu ska invigas i vuxenvärlden, att det är därför det bara är vuxna i lägenheten. Det här kalaset kommer att skilja sig från de andra. Anna ska bli ren. Hon ska bli speciell. Men först blir hon bjuden på sin favoritsaft, en blandning av jordgubbar och banan. Hon får också sin favoritkaka, den med russin och choklad i, den som moster är bäst på att baka.
De är jättesnälla mot Anna, de äldre kvinnorna. Hon känner sig utvald. De har ju alltid varit snälla, hon har alltid känt sig älskad, men denna dag är speciell. Det känns så. När hon har ätit klart sin kaka utbyter de äldre menande blickar. Hennes mamma ber henne att följa med in i mosters sovrum. Det är plast på sängen och på golvet. Anna förstår inte, vad är tanken? Mamma ber henne lägga sig på sängen. De hjälps åt att ta av henne klänningen och trosorna.
Faster Eva tar fram en rakkniv, Anna förstår inte vad som händer, och börjar tycka att det är obehagligt och gråter. Mamma och moster tröstar henne samtidigt som de griper tag om hennes armar. De två andra kvinnorna håller i hennes ben medan faster närmar sig hennes underliv.
Smärtan är outhärdlig, hon skriker, gråter och vädjar åt dem att sluta. De gyllene skorna är förstörda av blodet som runnit ned på dem.
Eva har skurit av Annas klitoris och blygdläppar. Hon syr sedan igen vaginan. Ett litet hål för kiss och menstruation är det enda som är kvar.
Könsstympningen får stora konsekvenser. Varje gång Anna känner sig kissnödig blir hon panikslagen, det känns som att någon skär i henne på nytt, så ont gör det att kissa. Hon får infektioner och det blir inflammerat.
När skolan börjar igen märker personalen att något inte stämmer med Anna och en annan tjej. De går konstigt, de tar lång tid på sig på toaletten och vid ett tillfälle blöder det mellan benen på den andra tjejen. De två tjejerna skickas till skolsköterskan, hon får dra ur dem vad som har hänt, de vill helst inte berätta. De skäms. De vet inte heller om de får berätta eller inte. De får nog inte det.
Kuratorn kontaktas. Hon konstaterar könsstympning, att Anna och den andra tjejen fötts in i en kultur där könsstympning är kutym. Skolledningen talar inte med föräldrarna om saken, men skolsköterskan bokar tid för dem på en vårdcentral. Där undersöks flickorna. De frågar, vill ni göra en anmälan? Men de flesta flickor vill inte anmäla sina föräldrar till myndigheterna, även om de får höra att det är olagligt med könsstympning i Sverige. De måste tro att föräldrarna vill och vet deras bästa. En del vet också att en anmälan innebär att relationen med deras familj kan förstöras.
Samma dag har Oscar kommit in i klassrummet med en blåtira. Han har förmodligen fått stryk av sin mamma, hon har klappat till honom tidigare när han inte har lyssnat. Han är en sådan där unge som aldrig kan sitta still eller göra som man säger. Skolsköterskan, kuratorn och läraren kontaktar socialtjänsten och gör en polisanmälan. För i Sverige får man inte aga sina barn. Oscar blir omhändertagen.
