Det farligaste är inte att vidriga ord uttrycks, utan när bara vissa ord är tillåtna. Författaren Elisabeth Åsbrink förklarar varför Svenska Pen beslutat att närvara på Bokmässan.
”Ja, åk ni till bokmässan och försvara ’yttrandefriheten’.”
Så stod det i flödet häromdagen när jag öppnade Facebook; yttrandefriheten var satt inom citattecken. Som om den inte betydde något särskilt, eller var värd att försvaras – som om den inte utgjorde själva grunden till att avsändaren kunnat skriva sin åsikt helt fritt. Det var något av det sorgligaste jag läst.
Läs mer: Elisabeth Åsbrink blir ny ordförande i Svenska Pen
Det hela handlar om debatten – eller kanske icke-debatten? – om Bokmässan i Göteborg och en av dess utställare, veckotidningen Nya Tider.
Enligt stiftelsen Expo är tidningen tydligt förankrad i ”den rasideologiska miljön”, använder sig av medarbetare som rättfärdigar apartheidsystemet i Sydafrika och har öppet nazistiska sympatier. Tidningen har ca 4 200 prenumeranter och får numera presstöd på 3,4 miljoner kronor om året.
SVT:s Kulturnyheterna har räknat ut att tidningen har genererat runt tretusen publiceringar sedan augusti förra året. Det måste betraktas som en stor propagandaframgång. Men just ingen har blivit klokare. Ja har ställts mot nej, bojkott mot närvaro, författare mot författare, allt under en stigande känsla av kollektiv olust.
En stor del av ansvaret för det bär ledningen för Bok och Bibliotek, som inte förmått att tänka vare sig djupt eller konsekvent. Är bokmässan ett företag som bara förhåller sig till lagen eller en publicist med ett ansvar för vilket innehåll som presenteras för publik? Får vem som helst som kan betala men lovar att inte begå brott medverka, eller finns en policy där idén om människors universella lika värde är vägledande? Det är fortfarande oklart.
Svenska Pen vill tala om att åsikter och ord ska vara fria fram till gränsen för lagbrott, hur obehagliga de än är.
Resten av ansvaret för att det offentliga samtalet mest handlat om känslor och mindre om principer, beror på alla oss som inte förmått ta ett steg tillbaka och skärskåda vår längtan efter en värld (och bokmässa) fri från obehagliga element.
Läs mer: Författare i upprop mot Bokmässan
I vår offentlighet tar extrema ideologier allt större plats, både extremhöger och extrem islamism expanderar på varje arena där de vinner tillträde. Gemensamt för dem är målet att störa det offentliga samtalet. De delar ambitionen att sprida rädsla, så att vi som lever i det öppna samhället kräver fler gränser, fler restriktioner, känner mindre tillit till varandra och till demokratiska institutioner, och därigenom monterar ner öppenheten själva.
Läs mer: Bokförlag kritiserar Bokmässan för Nya tiders medverkan
Ingen av dem delar demokratins grundläggande idé om att alla människor, oavsett land, kultur och sammanhang, är födda fria. Ingen av av dem står för yttrandefrihet.
Detta är kärnan i den debatt som borde ha förts: Hur ska en demokrati skydda sig från dem som vill förstöra demokratin inifrån, utan att själva öppenheten skadas?
Ett svar på den frågan är naturligtvis lagen om hets mot folkgrupp, som är demokratins sätt att reglera konflikten mellan rätten att slippa hat och rätten att tala fritt.
Ett annat, avgörande svar på demokratins dilemma är pluralism. Ord och tankar ska vara så fria och så många som möjligt, därför att mångfalden i sig själv utgör ett skydd.
Läs mer: Elisabeth Åsbrink: Det är min demokratiska plikt att vara på Bokmässan
Pen består av författare och litterärt verksamma. Ord är vår arbetsmetod och våra verktyg – vi vet att ord påverkar. Men det farligaste är inte att vidriga ord uttrycks, utan farligheten uppstår när bara vissa ord är tillåtna. Då uppstår risken att ord betraktas som brottsliga handlingar och att människor som använder ord i böcker, sånger eller bloggar blir hotade, fängslade, våldtagna och dödade. Genom att tillåta maximalt många olika åsikter, skyddar sig ett öppet samhälle från de som vill demontera öppenheten.
En enig styrelse för Svenska Pen har fattat beslutet att Svenska Pen ska närvara vid årets bokmässa, och medverka vid den alternativa mässan som pågår parallellt. Grunden för beslutet är de två meningar som utgör kärnan i Pen:s verksamhet: Pen ska arbeta för obehindrad förmedling av tankar och idéer inom alla länder och Pen:s medlemmar ska göra sitt yttersta för att motverka hat mellan raser, samhällsklasser och nationer.
I styrelsen finns författare, förläggare och publicister som i sina yrkesroller kommit fram till olika slutsatser angående sin medverkan på mässan men är eniga i att organisationen måste finnas på plats och driva dessa frågor.
Pen uppmanar inte sina medlemmar att delta eller ej. Det finns goda skäl till båda hållningarna. Vad chartern däremot kräver av alla medlemmar är att vi motverkar rasism och försvarar yttrandefriheten. Inte det ena eller det andra, utan båda sakerna samtidigt.
I stället för att tala om en tidnings medverkan på Göteborgsmässan, vill Svenska Pen tala om att åsikter och ord ska vara fria fram till gränsen för lagbrott, hur obehagliga de än är. Som författaren Salman Rushdie säger: din rätt att vilja slå mig går så långt som till den punkt där min näsa börjar.
I stället för att tala om mässbojkott vill Svenska Pen tala om Natalja Sharina, chef för Rysslands enda statliga ukrainskspråkiga bibliotek, som dömts till fyra års villkorligt, anklagad för att ha tillhandahållit böcker av en förbjuden ukrainsk författare.
I stället för att tala om vem som ångrat att de skrev på upprop, vill Svenska Pen påminna om den svensk-eritreanske journalisten och författaren Dawit Isaak, som har suttit fängslad i Eritrea i 15 år efter att ha publicerat ett upprop med krav på demokratiska reformer. Han har sedan dess hållits fängslad utan rättegång.
Yttrandefrihet alltså. Utan citattecken.
Elisabeth Åsbrink
författare, ordförande Svenska Pen