Nätet dras åt kring Pedro Agramunt, ordförande i Europarådets parlamentariska församling (Pace). Mutanklagelserna mot denne konservative spanjor, tidigare ledare för den moderata EPP-gruppen, ska nu granskas av en kommission med tre oberoende jurister varav en svensk – Elisabet Fura, tidigare chefs-JO och domare.
Tidigare under våren har den parlamentariska församlingen antagit en unik resolution med krav på hans avgång. Rådets ledning, byrån, har uttalat att Agramunt inte längre får representera Pace, detta sedan han tillsammans med den sanktionslistade ryske extremisten Leonid Slutskij, försvarare av Krim-ockupationen, rest till Syrien för att träffa krigsförbrytaren Assad.
Furas uppdrag är intellektuellt sett enkelt, alla fakta är kända sedan åratal och finns nu uppdaterade i en ny rapport, The phoenix and the black knight in Strasbourg – three things to do now, författad av Gerald Knaus vid European Stability Inititative, en uthållig korruptionsgranskare.
Knaus konstaterar att ”i över ett decennium har en effektiv politisk maskin byggd på storskaliga fonder för korruption och smutsiga tricks från KGB-tiden med hjälp av den tidigare sovjetrepubliken Azerbajdzjan lyckats lamslå Europarådet och neutralisera strategin från internationella rättighetsrörelser att namnge och skambelägga motståndare. Denna ansträngning att förlama ett system av MR-avtal och organisationer har lyckats förträffligt – ända tills nu.”
Agramunt är inte ensam utan ingår i ett större mönster av aktioner mot Europarådets ideal och verksamhet, ytterst Europakonventionen. Hans företrädare i den moderata EPP-gruppen, italienaren Volontè, står under åtal i Italien för pengatvätt och har erkänt att han har mottagit stora summor under sin tid i Europarådet för ”konsulttjänster”, en uppgift som bekräftats i bevismaterialet i form av e-postmeddelanden.
Under mina tre år i Europarådet försökte jag tillsammans med likasinnade parlamentariker avsätta både Agramunt och Volontè. Deras personer var avgörande för mitt beslut att lämna Strasbourg i förtid. Om detta har jag skrivit tidigare i denna tidning. I dag tillhör Kerstin Lundgren (C) tillsammans med Tobias Billström (M) den grupp parlamentariker i rådet som försöker tvätta bort denna skamfläck på Europasamarbetets hjärta. Må de lyckas.
MATS JOHANSSON är ordförande för tankesmedjan Frivärld. Han var ledamot av Europarådets parlamentariska församling 2011–2013 och dess rapportör för mediefrihet.
