Ordet korruption kommer från latinets corruptio och betyder ”förfall”. Det beskriver Brasiliens situation relativt bra. Den politiska situationen i Brasilien präglas just nu av korruptionsanklagelser mot president Michel Temer.
Igen, frågar sig någon? Ja. Det är nämligen inte mer än ett år sedan dåvarande president Rouseff avsattes efter en riksrättegång. Hon hade genom lån i statsägda banker fuskat med landets skatteintäkter.
Valdomstolen friade Temer i fredags från anklagelser om att ha tagit emot olagliga kampanjbidrag inför 2014 års val, då han var vicepresident åt dåvarande president Dilma Rouseff. Men Temer kan ännu inte andas ut.
Högsta Domstolen utreder honom nämligen också, i en annan korruptionshärva som involverar ett köttföretag. Förra veckan greps en nära medarbetare till Temer för att han i en polisvideo setts ta emot en väska med drygt en miljon kronor i kontanter.
Vid närmare läsning av vad som har hänt den senaste tiden känns det som att man just sett ett avsnitt av Narcos. Ni vet, den berömda serien baserad på sann historia som utspelar sig i Colombia, Brasiliens grannland, och som handlar om den korrupta gangstern Pablo Escobar. Han var ledare för den berömda Medellinkartellen, vilka började med kokaintrafiken till USA i mitten av 1970-talet. Måhända är nu inte kokain inblandat men allt annat lika, känns situationen igen.
Korruption frodas när öppenhet och insyn inte finns. Det raserar förtroendet för det offentliga och försvagar det politiska systemet. Det är som ett gift, och kan döda det mesta som kommer i dess väg. Korruptionen i Brasilien kan inte kopplas till en politisk vänster- eller högerskala, även om vi vet att brist på marknadsekonomi, konkurrens och privatiseringar ökar risken betydligt.
En del hävdar att Temer — korrupt eller inte — måste sitta kvar, för att ingen annan kan ta vid. De flesta potentiella kandidater är kopplade till korruption. Dessutom har Temer påbörjat en för Brasilien mycket viktig strukturell reformagenda med bland annat höjd pensionsålder, uppluckring av arbetsrätten och en modernisering av ekonomin.
Men att veta vad man har — men inte vad man får — kan aldrig vara skäl att upprätthålla ett korrupt styre.
