”Det är han med mustaschen. Han som styr Europas sista diktatur”, säger jag till en vän, i ett försök att förklara vem Vitrysslands president är. Trots Sveriges geografiska närhet till Minsk, varifrån Alexandr Lukasjenko styr sitt politiska herravälde Vitryssland, är det nämligen relativt många som inte vet vem han är eller än värre — vad han gör.
Tatiana Karatkevich, ledare för oppositionsrörelsen Tell the Truth i Vitryssland, kandiderade i landets presidentval 2015. I veckan befann hon sig i Sverige och i ett samtal gav hon sin bild över utvecklingen i Vitryssland.
– Det vitryska folket vill se förändringar, särskilt de yngre, de vill ha mer öppenhet och se positiva förändringar, säger Karatkevich. Hon refererar till en undersökning som visar att nästan 80 procent av den vitryska befolkningen anser att landet behöver ekonomiska reformer och att strax under 60 procent vill att staten ska ha minskad makt.
Karatkevich vittnar om fortsatt hårdnackat styre av Vitryssland, men vågar ändå uppvisa en viss grad av optimism inför vad framtiden trots allt kan erbjuda.
Sedan 2004 har Lukasjenko styrt Vitryssland. Några år i början av 2000-talet präglades av relativt god ekonomi, men de senaste åren har priserna på gas och olja höjts och ekonomin har påverkats negativt.
Frihet för människor i delvis eller helt ofria länder brukar öka genom att en av två saker sker i ett första förändringsskede. Antingen så liberaliseras ekonomin eller så införs demokrati.
Det förstnämnda kan innebära att privata företag tillåts, äganderätt respekteras och handel öppnas upp, vilket leder till att landets invånare får det bättre ställt. Det kan innebära att människor mäktar med att ställa högre krav på det politiska ledarskapet. Människor som knappt kan äta sig mätta för dagen orkar nämligen sällan göra uppror.
Om friheten först ökar genom att demokrati införs och människor är tillåtna att tala högt och fritt, samt dessutom uttrycka sina politiska åsikter genom att rösta i politiska val, följer ofta krav på ekonomisk frihet. Det ena brukar alltså följas av det andra.
Om man vill vara positiv (och det vill jag) kan man säga att utvecklingen den senaste tiden i Vitryssland gör gällande att det kommer luta åt alternativ ett i Vitrysslands fall, när den dagen är kommen. EU har stundtals haft tuffa sanktioner mot Vitryssland, men enligt Karatkevich är det bra att EU har lyft bort sanktioner.
– Det vitryska folket ser inga förändringar på grund av dem. Tvärtemot kan Lukasjenko skylla på sanktionerna för att ekonomin går dåligt. Ledarskapet börjar nu känna sig tvingat att se potentialen i den privata sektorn eftersom ekonomin är i mycket dåligt skick.
I februari i år införde Lukasjenko en lag som innebar att de som varit arbetslösa längre än sex månader måste betala dryga 250 dollar i böter till staten. Förslaget om en skatt på arbetslösa väckte starka protester. Den opposition som finns i Vitryssland visade gemensam front och fick Lukasjenko att lägga förslaget på is.
Denna gemensamma aktion bådar gott för framtiden. I en diktatur där en vital opposition inte på något sätt kan garanteras är det viktigt att oppositionen orkar sätta sig över egna partipolitiska viljor, samla sig och sätta hårt mot hårt mot den gemensamma fienden. I alla fall om man vill ta fasta på de möjligheter till förändring som då och då uppstår.
– Jag är i grunden positiv, men jag ser svårigheterna. Det är ett maratonlopp, och vi förstår det. Det finns inget nytt recept för demokrati, säger Karatkevich.
