Mellan varje svenskt val är det obligatoriskt för oppositionen att rasa över särskilt tre problem: ungdomsarbetslösheten, krånglet för småföretagen och, sist men inte minst, bostadsbristen.
När man sedan erövrar regeringsmakten och harvar sig igenom fyra eller åtta år av fullskalig, i det närmaste intergalaktisk, overksamhet på samtliga dessa områden är det dags att halka ut i opposition igen. Och så fortsätter det.
Det spelar ingen som helst roll vilket block som styr landet. Ingen kommer att bygga bort bostadsköerna, det kommer aldrig att skapas förutsättningar för några lärlingsjobb och krånglet för småföretagarna kommer aldrig – och då menar jag aldrig någonsin under några som helst omständigheter förenliga med skapelsens naturlagar – att minska.
Varför? För att de som har skapat problemen, våra folkvalda, är de absolut sämst lämpade att lösa dem. Den som inte tror mig kan begrunda vilka köer som finns i dagens Sverige. Behöver man ställa sig i kö för att köpa en bil? En tv? Nej, de enda riktiga köerna är vårdköer, skapade och administrerade av landstinget, och bostadsköer, skapade och administrerade av generationer med obegåvade, kontraproduktiva och överbetalda lagstiftare.
Det finns bara ett sätt att få bort en brist på någonting, och det är att konkurrensutsätta och marknadsanpassa tillverkning och saluföring. Vi kommer aldrig att ha brist på Coca-Cola, vi kommer aldrig att ha brist på jeans. Det ser marknaden till. De politiker som säger sig vilja ”bygga bostäder” är pajasar och hokuspokusartister. De vet förbannat väl att det inte är så det fungerar. Välvilja bygger inga bostäder; pengar bygger bostäder.
Men då måste man också få tjäna pengar på att bygga. Detta inser såväl socialdemokrater som borgare, det är bara det att de inte bryr sig. Kom ihåg det nästa gång de börjar skräna om bostadsbristen. De tänker inte göra ett dyft åt saken. De tänker bevara Stockholms stadssilhuett och värna värdet på sina bostadsrätter.
