Katarina Barrling: Moderaterna blev ett materialistiskt projekt

Kolumn | M-krisen

The past is never dead. It’s not even past. Moderaternas bekymmer får en trasselsudd att framstå som lätt att utreda. Och de sträcker sig längre tillbaka i tiden än till januari i år. De springer ur De Nya Moderaterna.

Mest anslående med det moderata förnyelseprojektet är att det grundades i en strävan att framstå som att man inte var det man var: moderater. En möda som kröntes av överste signalstrateg Per Schlingmanns instruktion att undvika ord och yttre attribut som minde om partiets historia.

Många har pekat på att positionsförflyttningarna innebar att partiet förlorade sin själ. Men den förlorade själen går djupare än att handla om politisk förflyttning. De Nya Moderaterna stod helt enkelt för en tämligen själlös politik. Den var uttalat materialistisk, upptagen av ekonomi och – Arbetslinjen.

Gammelmoderaterna var förvisso också upptagna av ekonomi, men lyckades ändå förmedla att de såg andra värden än pengar. Rikets försvar, till exempel. Eller lag och ordning. De Nya Moderaterna ändrade detta. Det går inte att överskatta den symboliska tyngden i att partiet i regering dels utnämnde svenskt försvar till ett särintresse, dels ingick i en överenskommelse med Miljöpartiet om att ge personer som vistas illegalt i landet laglig rätt till skola och sjukvård. Mycket effektivt tillintetgjorde Moderaterna decennier av trovärdighet i sina paradgrenar. På köpet kom de att framstå som ett parti med två intressen. Ekonomi. Och maktinnehav. Intressen de förvisso vårdade med betydande fingerfärdighet.

Även migrationsfrågan omgärdades i långa stycken av samhällsekonomiska argument: det är bra med invandring eftersom Sverige tjänar (ekonomiskt) på den, och rentav är beroende av den för sin (materiella) överlevnad. Arbetslinjen svävade som vanligt över allt, som lösningen på eventuella problem. Det var först när myndighetsprognoser om ökade kostnader började uppmärksammas i den offentliga debatten som de moraliska argumenten tog över.

Men åter till dagens moderater. Sitt intresse för ekonomi har de inga problem att övertyga om. Men det mer sammansatta politiska projekt som de gamla Moderaterna företrädde är raserat.

Moderaternas tillbakagång är sålunda långsiktigt betingad och beror på att Moderaterna i dag är en synnerligen bräcklig konstruktion. Det gör dem mycket känsliga för misstag och felsteg som en mer robust partikropp bättre hade kunnat klara. Moderata partiföreträdare berättar nu att man måste bli tydligare i sin kommunikation. Men som Ulf Kristersson (M) konstaterade vid ett seminarium anordnat av Axess i april: När man upptäcker att det man försöker förklara inte riktigt fungerar, då har man inte ett kommunikationsproblem, då har man ett sakligt problem. Kommentaren gällde Decemberöverenskommelsen, men kan i dag sägas gälla vad Moderaterna är över huvud taget.

Är det något Moderaterna behöver fundera över är det alltså inte hur budskapet skall kommuniceras, utan vad budskapet består i, vad Moderaterna består i. Och mer än att tala tydligt, behöver de tänka klart.