”Medierna ger ensidigt stöd åt ekojordbruket”

DEBATT | EKOJORDBRUK

Det ekologiska jordbruket fortsätter att expandera, uppbackat av gröna partier, miljörörelser och livsmedelshandeln. De tycks alla ha gjort ekojordbruk till en ideologisk profilfråga, och för handelns del gnuggas nog även händerna över goda förtjänster. Visserligen kan ekojordbrukets påstådda hälso- och miljövinster knappast beläggas veten­skapligt, men i faktaresistensens tid spelar det mindre roll. Bäst förstås nog eko­rörelsen som en del av ett postmodernt, veten­skapskritiskt projekt.

Vi intresserar oss här för mediernas roll i detta projekt. Hur kan det komma sig att livsmedel som är runt 50 procent dyrare utan att de är vare sig mera hälsosamma eller ger miljö­fördelar överhuvudtaget efterfrågas? Vår analys visar att medierna okritiskt återger de ekopositiva budskap som torgförs av dem som vinner ideologiskt eller ekonomiskt på ekojordbruket. Vi betraktar vår analys som en förstudie och hoppas att den ska stimulera till mera djuplodande forskning, till exempel vid någon av våra journalisthögskolor.

Vi gjorde en sökning på artiklar som hade publicerats på nyhetsplats i Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet under perioden 1 janu­ari 2014 till 30 april 2017 och som innehåller sökorden ekologisk och produktion. Vi undersökte sedan artiklarna med avseende på två frågor. Den första var huruvida det i texten fanns någon problematiserande formulering, någon kritisk kommentar, eller ­något resonemang som informerar läsaren om problemen med ekojordbruket. Exempel på sådana tänkbara aspekter är att det vetenskapsbaserade jordbruket i flera avseenden är mera miljövänligt än det ekologiska, att ekojordbrukets avståndstagande från ­modern växtförädling innebär att det avhänder sig mängder av utvecklingsmöjligheter, eller att ekojordbruket kräver mycket större arealer för en given produktion.

Den andra frågan var vilka personer som kontaktades av den aktuella journalisten för att kommentera artikelns innehåll och budskap. Vi skiljde mellan två kategorier av personer. Den ena kategorin är personer utan egna specifika intressen i eller bindningar till det ekologiska jordbruket. Hit räknar vi repre­sentanter för statliga myndigheter och allmänna intresseföreningar, till exempel LRF, liksom universitetsforskare.

Den andra kategorin är personer med intres­sen i ekojordbruket och dess produkter. Hit räknas dels hela miljörörelsen inklusive Miljöpartiet, dels hela kedjan av ekonomiska intressenter – från enskilda jordbrukare som odlar ekologiskt, över ekojordbrukets ekonomiska intresseförening Krav, till livsmedelshandeln. Till denna kategori har vi även övervägt att föra den gruppering vid Sveriges lantbruksuniversitet som enligt regeringens instruk­tioner i regleringsbrevet erhåller 5 miljoner i öronmärkta anslag för att bedriva forskning och kunskapsspridning om eko­logiskt jordbruk. Vi har dock valt att se dem som oberoende i den här studien.

Vi hittade 53 artiklar som uppfyllde våra sökkriterier (samtliga artiklar finns tillgängliga på länken bit.ly/Ekoartiklar). Av dessa uteslöt vi 14 från vidare analys därför att de inte innehöll en rapport om en nyhet. De ­kunde till exempel vara en genomgång av de olika riksdagspartiernas syn på ekologiskt jordbruk, eller enbart innehålla något neutralt omnämnande (till exempel av priset på ekologisk mjölk). Kvar blev alltså 39 artiklar för närmare analys.

Vad gäller vår första fråga är resultatet att 34 artiklar av de 39 innehöll enbart positiva kommentarer om det ekologiska jordbruket, utan något ifrågasättande eller någon information om den pågående debatten. I 5 artiklar förekom det någon problematisering av ekojordbruket eller en jämförelse med vetenskapsbaserat jordbruk.

Vad gäller vår andra fråga bortfaller 6 artik­lar, därför att de inte innehöll någon intervju. Av de resterande 33 innehöll 8 en balanserad uppsättning intervjupersoner, till exempel forskare eller representanter för jordbrukets föreningsrörelse vid sidan av ekojordbrukets intressenter. I de resterande 25 artiklarna fick enbart de senare komma till tals. Vanligast var företrädare (oftast så kallade hållbarhetschefer) för livsmedelshandeln (21 fall), följt av ekojordbrukets ekonomiska intresseorganisation Krav (11 fall), ekologiska odlare (10 fall), samt nätsiten EkoWeb (6 fall).

Våra resultat styrker hypotesen att medi­erna fungerar som megafoner i ekojord­brukets marknadsföring. Frånvaron av kritiskt granskande journalistik när det gäller rapporteringen om ekojordbruket på nyhetsplats i de två största morgontidningarna är påfallande. Det är rimligt att tro att den ständigt ökande efterfrågan på ekologiska produkter, trots betydligt högre priser, till stor del kan förklaras av den ensidigt positiva infor­mation till allmänheten som ekojordbrukets ekonomiska intressenter, miljörörelsen och medierna sammantaget förmedlar.

Våra resultat visar också hur påfallande ­liten roll forskarsamhället och fackmyndigheterna har på rapporteringen i medierna – bara vid fyra tillfällen intervjuades en forskare och inte vid något tillfälle en representant för en fackmyndighet. För oss är det ju välbekant att ekorörelsen fjärmar sig från veten­skapen, särskilt om denna kommer fram till oöns­kade resultat. Likväl var det otippat och är djupt beklagligt att medierna spelar med så flagrant i denna kunskapsfientliga föreställning.

I själva verket framstår hela ekorörelsen alltmera som ett postmodernt projekt, där udden är riktad mot det vetenskapsbaserade jordbruket, men kärnan är en allmän vetenskaps- och civilisationskritik. Dess odlingsmetoder lever i det stora hela sitt eget liv, en postmodern odlingsfilosofi som bygger på olika intressegruppers preferenser och ideologier snarare än på vetenskap och beprövad erfarenhet. I den andan är det väl snarast en merit att gå på tvärs mot forskningen, liksom att förespråka en lågproduktiv verksamhet – ekojordbrukets skördar är ju bara 50–80 procent av det vetenskapsbaserade jord­brukets.

Sammanfattningsvis gör medierna, med ­enstaka undantag, gemensam sak med dem som vinner på ekotrenden. Förlorarna är dels konsumenterna som blir lurade på både sitt miljöengagemang och sina pengar, dels den majoritet av bönder som knegar på med det vanliga, vetenskapsbaserade jordbruket. Dessa blir – helt oförskyllt – betraktade som något slags miljöbovar, trots att vårt vetenskapsbaserade jordbruk torde vara bland de bästa i världen när det gäller att förena hållbarhet och kvalitet med hög produktivitet. På ett mera generellt plan är det förstås bekymmersamt att ett kunskaps- och välfärds­samhälle satsar på en näringsgren som dels på oklara grunder definierar bort viktig forskning och teknik, dels gör en affärsidé av att vara lågproduktiv.

Jens Sundström

docent i växtfysiologi, Sveriges lantbruksuniversitet

Torbjörn Fagerström

professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet, ledamot i Kungl. Vetenskapsakademien och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien

Läs även

Ekologisk odling – vägen till bättre hälsa

Debatt 2014-11-18 16.57

Ekologisk odling – vägen till svält

Debatt 2014-11-16 06.38