bettanstankarochtrdgrd.blogg.se

 

Jag har alltid älskat blommor. De första blommorna jag minns är blåsippor.

De växte i massor i skogen vid Brandalsund där jag bodde 1960-65.

Sedan minns jag dagliljorna utanför köksfönster som mamma var rädd om. Fast jag trodde det var purjolök i många år.

 

 När jag var hos grannarna på deras landställe om somrarna "det heter Skut udden ligger i närheten av Vagnhärad,Studsvik" där ifrån minns  jag alla styvmorsvioler, vanliga violer och mandelblommor som växte på berg och klippor.Jag var 5-6 år då.

 Senare när vi bodde på Norrtuna var jag ofta i skogen och hagarna för mig själv och plockade blommor. Ibland gick jag ut jätte tidigt på morgonen och plockade eller bara tittade på alla vitsippor som växte i närheten av Logsjön.

 

 

 

 

 En gång då jag var där såg jag en gubbe med brun mockajacka i ungskogen som rotade omkring vid en stubbe.Jag tyckte det var obehagligt så jag gick hem. Senare fick jag veta att en lärare hade stulit pengar i skolan och då kom jag ihåg att han hade samma jacka som gubben i skogen hade. Göta petter att jag var så feg, Jag kanske skulle hittat massa pengar om jag väntat och letat i stubben.

 

 Bakom vårat hus på andra sidan järnvägen fanns det hagar och där växte Gullvivor och mandelblommor mm.

 

 

 

Om man gick efter järnvägen hem från skolan så kom man till ett stort Liljekonvalj ställe där plockade man massor av blommor samtidigt som man stäppade för det var massor av arbetsmyror där, en stor stack.

 

 

 

En dag då jag var där och plockade var det så varmt så jag tog tag i en ungbjörk och svalkade mig med. Ve o fasa det bara rasade myror över mig ,jag sprang hem och duschade det var nog rekordfart. Det kliar än idag när jag tänker på det ha ha.

 

Ett annat minne som jag inte är stolt över dyker upp. Jag och en kompis fick för oss att knycka blommor i trädgårdar, påskliljor och tulpaner vad jag minns. Stackars de människor som blev drabbade de kanske hade som jag gått och längtat efter att blommorna skulle stå ut och så var de bara borta, men det är väl preskiberat nu hoppas jag.

 

 

 

 

 

 

Här är han nyfödd med sina syskon. Mamma hette Busan. De här katterna är speciella för de har en tumme.

  Matte till Busan har jag känt sedan hon var bebis 1973. Här är hon barnmorska för första gången.Vi fick tyvärr inte välja för syskonen var redan tingade då jag såg dem första gången. Men det gör inget för Izze var våran direkt.

Jag döpte honom till Bigfoot af Busan Davidsson Wennerström men han skulle kallas Izze.

 

 

 

Får jag presentera våra små katter. De föddes i maj-04 den här bilden är från första året.

 

På hösten -72 blir jag sambo med mitt livs kärlek Leif vi har hållit ihop i 42 år. Var har tiden tagit vägen? Först bodde vi ett tag hos hans mamma i Eskilstuna. Vi flyttade dit för att det var lättare att få jobb där än i Södertälje.

 Leif fick jobb på Alfa Laval som truckförare och jag började som elev på en damfrisering.

 

Lägenheten låg på söder i Eskilstuna 1,5 rum och kök med gammal gasspis och bad i källaren. Diskbänken var av marmor med ett slaskhål över vattenkranen och kylen var fristående den fanns ju inte från början.Skåpen gick ända upp i taket typ 20-tal eller nått sådant. Den kostade 240 kr i månaden.

 

1973 tog Leif körkort och vi köpte en liten Vauxhall Viva sedan fick ta över svärmors bil en Volvo P-1800. Då startade en stor förändring i vårat liv.

Jag sa upp mig från damfriseringen efter två år. Pengarna räckte inte till, som elev hade man ca 2 kr i timmen och jobbade lördagar.

1974 Flyttade vi in i en spritt ny lägenhet 2 rum o kök åttonde våningen i Nyfors Eskilstuna.

 

 Nu var det svåra tider ont om jobb sa alla. Men jag fick jobb veckan efter på en knivfabrik. Blev så glad att jag glömde fråga efter lön. Leif höll på att skratta ihjäl sig, han hade suttit och väntat på mig i en timme. jag hade provat på och pratat men glömt fråga om lönen. Minimilönen var 12,44 kr i timmen då jag fyllde 18  tror jag hade 10kr i timmen  de två första månaderna. Där jobbade jag i fem år på lagret med en massa småpyssel som inte gick att köra på ackord. Det var ett jätte kul jobb men en småtokig bas, hon trodde tillslut att vi var släkt med varandra, blev skit arg om jag inte talade om privata saker med henne.

 Så jag fick nog, sa upp mig och var arbetslös i två veckor.men det var obehagligt.

Den där känslan att man inte visste nått om framtiden var jobbig. A-kassa fick man ju så det var inte pengarna mer om man skulle få jobb eller inte.

1979 köpte vi en lägenhet i Torshälla rena landet mot Nyfors, Leif hade under den här tiden utbildat sig till bilmekaniker ( han har det i blodet) och börjat jobba i Torshälla.

 

Efter två veckors arbetslöhet fick jag jobb i Torshälla i hemvården  , Åh vilket roligt jobb. Omväxlande man visste aldrig vad som skulle hända från dag till dag. Man träffade massa äldre människor som hade massor att lära ut och berätta om. Jag gjorde allt man kan tänka sig i ett hem och lite till. Hela 80-talet var det bara full fräs på ideerna om vad som skulle förbättra för de äldre och personalen. På 90-talet kom spartider då började man sakta men säkert försämra i vården allt skulle gå snabbt.

 

Vid det laget hade jag dragit på mig en smygande sjukdom. Hade tappat kraften och börjat få ont i kroppen. Då fick jag jobb som Gruppledare i några år lite enklare arbete så det gick ganska bra. 

 2001 skulle det omorganiseras igen då sprack det.  Men jag hade tur igen fick jobb som avgiftshandläggare i äldrevården och det jobbet har jag kvar nu på 30% tjänst resten sjukpension som det hette förr.Utveckligen har gjort att jag klarar av vad min föregångare gjorde på heltid på mina 30% otäckt snart finns det väl inget jobb kvar.Hoppas det räcker min tid ut.

 

 

Åren då jag växte upp på Norrtuna i Järna minns jag som en härlig barndom.Det var så många barn i olika åldrar så man hade alltid någon kompis att vara med.

 Vi hade inte mycket leksaker vi hittade på allt möjligt. T.ex då de grävde för bygget kom det fram massa blålera som man kunde göra olika gubbar och tavlor av. Mellan ytong blocken låg det gula små brickor i plast. De kunde man samla på och tävla vem som fick i hop mest. Man samlade fina små tunna kablar i olika färger som vi kallade sprängtråd från bygget. Vet inte men det var koppartråd i dem och man kunde göra allt möjligt av det smycken t.ex. och typ luffarkonst.

 

  På vintern spolade portis en isbana i lekparken på nedre gården. Där kunde man åka en hel dag utan att man fick ett spår av träningsvärk. Vi åkte skidor, tefat,pulka och sopsäck i stora backen där det senare blev trappor upp till området. Vi var helt galna, kröp in i en säck och så fick man se var man hamnade ibland åkte man rakt in i ett stort träd,men det var bara påt igen.

 

Det här är en del av backen.

 

  Vi byggde snögrottor av de stora högarna som blev då traktorn plogat. Vi smög på de större grabbarna som kunde göra mycket större och finare grottor och ibland fick man komma in.

 

Jag hade en kompis som var några år äldre hon heter Tanja. Hon var suverän på att hitta på sagor eller berättelser om oss barn på norrtuna, Vi kunde sitta i timmar och lyssna på henne. Ibland blev det följetonger som kunde hålla på i veckor. Ja livet var härligt de här åren.

 

Senare blev det ju killar och skoldanser, disko mm.

 

Mitt kära Norrtuna  

 

 

 

 

 

Min skoltid var okej till högstadiet. Då vet jag inte riktigt vad som hände? Jag tror att det där med olika lärare och klassrum inte var min grej.

Jag minns att jag tyckte mycket om matte, Men läraren vi hade i sjuan tog bort allt intresse för det. Det var han som person som störde mig. Han snörvlade, hade händerna i byxfickorna och stog bakom ryggen på en,det var äckligt. Jag slutade helt enkelt att gå dit.

  En annan händelse i biologin (jag har alltid älskat blommor) jag hade jobbat jätte hårt och ritat och berättat in i minsta detalj om blommor, ståndare och pistiller verkligen lagt ner min själ i arbetet. Vad hände? Läraren Gyhlin tror jag han hette sa inte ett ord om det. Fy vad jag blev besviken. Han var våran klassföreståndare så nånting hade jag väntat mig av honom.

Jag slutade gå dit också.

En gång var jag hemma ca en månad utan att nån märkte något. Betygen blev inget vidare,men jag har klarat mig bra ändå tack vare människor som lyssnat på en åsikter och sett vad man gör istället för att lita på ett skolbetyg som inte säger något om en människa.

 

 Det fanns lärare som sa att jag skulle sluta som ett socialfall och vara samhället till last hela livet eftersom jag inte ville lära mig det de sa att jag skulle kunna. Tror ni det sporrar en 13- åring?

 

 

  

  Här gick jag mina fyra första år i skolan.

 

Jag är en vanlig människa 56 år. Jag kommer ursprungligen från Järna. Först som barn till jag fyllde 9 år bodde vi i en gammal lärar bostad vid en nerlagd skola Brandalsund utanför samhället mellan Södertälje och Järna.

Vi hade en stor panna i källaren som man eldade kox i tror jag det heter. Skorstenen började brinna ,efter det fick vi inte elda ved. Rinnande kallvatten som man inte kunde dricka. Men vi hade innetoa, vilken lycka det hade inte grannen uppepå de fick gå ut på dass.  Dricksvatten fick vi hämta i en brunn hos en granne ca 1km bort. Jag har fyra syskon två äldre och två yngre. Vad jag minns så var det de två älsta som fick kånka hem vattnet och vi små sprang med.

 

  Då jag var 8 år avslöjade mamma pappa med att vara otrogen, han körde Taxi på den tiden och skiften blev väl lite väl långa kan jag tro.

  Han fick flytta och mamma började jobba i stan. Hon cyklade morgon och kväll till Södertälje.Min lillebror (som vi kallade honom till han blev 8 år ungefär) fick bo hos en moster till oss i veckorna. Vi andra var ju stora och gick i skolan och fick klara oss själva. 8,9.12 och 14 år var vi jag fattar inte hur vi klarade det.  Jag och min lillsyster kom ju hem först med tidiga bussen för vi gick ju inte så långa dagar.Sedan kom de andra med sena bussen. Men det gick ju iallafall ett tag, minns inga större katastrofer.

 

  Sedan kom den fruktade barnavårdsmannen Herr Nilsson och sa att han skulle ordna en lägenhet åt oss i Järna, för så här kunde vi ju inte ha det.

  Vi fick en ny 3 rummare på Norrtuna nyaste området i byn, så nytt att det pågick massa byggarbete runt om.

Vilken lyx helt otroligt. Varmt o kallt vatten i både kök och badrum. Badrum förresten var ju super lyx, tidigare hade vi badat i en zinkbalja på köksgolvet eller ett badkar i en svinkall källare.

  Jag vet inte men jag tror att vi fick hjälp med möbler också. Vi fick nya sängar och vardagsrumsmöbler. Det var 60-tal teakmöbler förståss.

 

 

Idag är det en härlig dag med sol och dagsmejja. Det droppar och rasar ner snö från taken,

 Ledig dag då det är onsdag. Jag har haft nagel och fotvård riktigt skönt efteråt, men ett helt företag att komma åt fötterna nu förtiden. Dels är jag så stel och öm av sjukdommen men så har jag ju fått en stor mage som tar emot också ha ha.