En första förutsättning för att man ska bli skribent är givetvis att man är läs- och skrivkunnig.
En andra förutsättning är att man inte fabricerar vad andra människor tycker och tänker. Om det inte är en roman man skriver.
En tredje förutsättning är att man kollar sina källor och håller sig till sanningen.
Ledarskribenten Bawar Ismail verkar ha missat ett par.
Eller så bryter han mot dem för att plocka politiska poäng och framstå som den upphöjda och upplysta.
Men det är sällan sympatiskt att försöka framställa sig själv som smartare än andra genom att hitta på att de andra är dumma.
Jag har ägnat mitt liv åt att kämpa för mångfald och inkludering i alla dess dimensioner. Från funktionalitet till sexualitet och kultur och klass och kroppsform och förort och landsbygd och ålder och kön. Poängen är att även kompetenta, erfarna människor bortom normens strikta definitioner också ska verka och synas i medierna.
Källorna är så många att det är svårt att missa dem. Om Bawar Ismail inte orkat läsa två av mina böcker ”Bortom mammas gata” och ”Frontkick” skulle han kunnat googla fram någon av mina otaliga artiklar, radio och TV-program och blogginlägg.
Tillsammans med tolv erfarna, kompetenta kollegor inom Public Service signerade jag en artikel om vikten av mångfald i TV-rutan. Den TV-ruta vi alla betalar och som enligt sändningstillståndet ska spegla hela Sverige. Bawar Ismail har inte bara osynliggjort alla andra namnkunniga skribenter för att ge mig en känga utan även tillskrivit oss åsikter vi aldrig torgfört.
Men det är aldrig för sent för en rättelse och en ursäkt.
För att underlätta har jag här några lästips till Bawar Ismail och de läsare han vilseledde. Man finner dem med ett enkelt klick på nätet:
Sändningstillståndet för SVT & SR och Public Service mångfaldspolicy. BBCs mångfalds- och inkluderingspolicy,
Någon av mina böcker eller en av många intervjuer med mig på ämnet: http://www.tillväxtsverige.se/integration/mangfald-ar-roligare-an-enfald
I tider då fake news, rena lögner och lösa rykten inte bara undergräver mediernas förtroende utan även hotar demokratin är det viktigare än någonsin att vi håller oss till sanningen och kollar våra källor.
Även om vi är emot mångfald.
Även om några av oss med icke-svenskklingande namn vill stänga dörren för alla andra när vi själva fått kliva in i medievärmen.
Alexandra Pascalidou
Läs mer: Bawar Ismail: Mångfald är så mycket mer än bara etnicitet, Pascalidou
Svar direkt:
Alexandra Pascalidou verkar insinuera att jag inte är tillräckligt läs- och skrivkunnig. Det får man gärna tycka, men vad det tillför debatten har jag ingen aning om.
Men om Pascalidou nu är benägen att ifrågasätta min läskunnighet kan vi ju bara vända oss direkt till hennes debattartikel i Expressen som jag kommenterar i ledarkrönikan. Här lyfts ett fåtal exempel upp på bristande mångfald. Samtliga exempel har att göra med kulturell bakgrund, och inte den bredare definitionen som Pascalidou beskriver i sin replik. I debattartikeln nämns exempelvis "representationen av nationella minoriteter", kritiken om bristfällig mångfald i tv-programmet På spåret (som även det handlade om bristande etnisk mångfald), och det skrivs om människor med "annan bakgrund än den traditionellt svenska". Artikeln har helt enkelt ett ensidigt fokus på etnisk mångfald.
Vidare tipsar Pascalidou inte bara en gång, utan två gånger, om sina tidigare böcker och intervjuer i frågor om mångfald. Jag tackar för lästipset. Men nu tog min krönika avstamp i hennes senaste debattartikel i Expressen. En debattartikel som även SVT svarade på. Är det så att Pascalidou menar att alla vi som har lite funderingar kring hennes senaste debattartikel måste ha läst hennes tidigare intervjuer eller böcker för att få uttrycka kritiska synpunkter? Det är högst märkligt.
Liksom resten av Pascalidous svar.