Annons
X
Annons
X

Fler siffror om det vi vet förändrar inget

REPLIK | INVANDRING

Många klagar över att det kommer för många hit, samtidigt som Turkiet senaste helgen fick ta emot fler flyktingar än vad Sverige gör på flera år.
Andreas Bergström

Enligt Elin Ørjasæter behöver svenska forskare hjälp från sina danska och norska kollegor, eftersom svenskarna inte förstår att invandringen är ett hot mot välfärden (Brännpunkt 23/9). Ørjasæter underkänner svensk forskning om invandrare och arbetsmarknad, eftersom den inte inkluderar inrikesfödda med invandrade föräldrar, inte är uppdelad efter ursprungsland och bygger på en undersökning (AKU) med stort bortfall.

Om detta kan man konstatera att den mest använda beräkningen av kostnader och intäkter från invandring i Sverige, Jan Ekbergs ESO-rapport från 2009, inte byggde på AKU utan på en summering av utbetalningar och skatteintäkter för alla individer. Den inkluderade också inrikesfödda med invandrade föräldrar.

Annons
X

Man kan också konstatera att vi redan vet att integrationen fungerar mycket olika beroende på ursprung. Bland annat har Fores publicerat forskning om både somalier och bosnier. Det kan finnas en poäng med mer kunskap på området. Men mer detaljer om något som vi redan vet huvuddragen av förändrar knappast debatten.

Ørjasæters huvudpoäng är förstås inte metodproblem i svensk forskning utan att invandringen inte är lönsam: ”Det kan den omöjligen vara, inte heller i Sverige, men det är ideologiskt riktigt att hävda det.” Detta är inget nytt i svensk debatt. Jan Ekberg kommer fram till en årlig omfördelning från infödda till invandrade på 1,5–2 procent av BNP, vilket skulle innebära 50–80 miljarder kronor i år.

Problemet är vad en sådan siffra säger. Ekberg, liksom andra seriösa forskare, baserar sina beräkningar på det vi kan veta med någorlunda säkerhet om intäkter och utgifter. Samtidigt är både han och andra fullt medvetna om att det sannolikt finns andra effekter – på handel, företagande, innovation med mera. Effekten av till exempel ökad innovation går inte att koppla till enstaka individer och därför har vi inte, och kommer aldrig ha, någon kunskap om storleken på dessa effekter.

Dessa så kallade dynamiska effekter ger en ränta-på-ränta-effekt. Sverige har de senaste 20 åren haft en hög invandring. Om denna invandring har lett till en mycket liten ökning av tillväxten, säg från 2,0 till 2,1 procent årligen, så blir effekten efter 20 år ändå större än Ekbergs beräknade nettokostnad. Denna ganska elementära matematiska insikt visar att det är fullkomligt missvisande att bygga debatten på statiska beräkningar. Då fokuserar vi på det som är lätt att mäta, i stället för det som verkligen är avgörande.

Självklart ska vi försöka bli bättre på att integrera nya svenskar på arbetsmarknaden. Men Sverige hyllas internationellt för sin starka ekonomi, sin starka sociala sammanhållning och sin höga levnadsstandard. Den som i det läget hävdar att den svenska välfärdsstaten är hotad gör det nog inte baserat på fakta.

Avslutningsvis så är skakiga ekonomiska beräkningar inte det viktigaste argumentet i migrationsdebatten. Nu är fler människor på flykt än sedan andra världskriget. Många klagar över att det kommer för många hit, samtidigt som Turkiet senaste helgen fick ta emot fler flyktingar än vad Sverige gör på flera år. Sverige bör fortsätta med en solidarisk flyktingpolitik, och det är inte främst forskning Norge behöver hjälpa till med.

ANDREAS BERGSTRÖM

vice vd Fores

Fotnot: Fores står för ”Forum för reformer och entreprenörskap” och är en grön och liberal tankesmedja som vill förnya debatten i Sverige med tro på entreprenörskap och människors möjligheter att själva forma sitt liv.

Mer debatt om invandring:

Läs även

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X