”Kommunerna måste få verktyg mot bidragsbrott”

DEBATT | BIDRAGSBROTT

Försörjningsstöd är samhällets yttersta skyddsnät. När fusk och bedrägerier riktas mot välfärdssystemen riskerar resurserna att inte räcka till de som behöver stöd och legitimiteten för försörjningsstödet försvagas.

Regeringen mottog nyligen Lars-Erik Lövdéns utredning på området, men den saknar nödvändiga kommunala redskap för att stävja bidragsfusk. Redan i somras replikerade vi utredaren Lars-Erik Lövdén på DN Debatt och efterfrågade effektiva kommunala kontrollredskap. Nu förväntar vi oss att regeringen går vidare med skarpare förslag.

Utredningen ”Kvalificerad välfärdsbrottslighet – förebygga, förhindra, upptäcka och beivra” (SOU 2017:37), av Lars-Erik Lövdén blir ytterligare en i raden som på olika sätt belyser att kommunernas ekonomiska bistånd utsätts för medvetet fusk och bidragsbrott. Den tidigare publicerade rapporten från Brottsförebyggande rådet (2016:19) framhåller särskilt två risker för bedrägeri med ekonomiskt bistånd. Först att den sökande kan ha dolda inkomster och att möjligheterna att lämna felaktiga inkomstuppgifter förstärks av att inkomstuppgifterna inte kommer direkt från banken, utan via den sökande till socialtjänsten. För det andra att den sökande anger en för hög hyreskostnad, ofta genom att inte uppge att det finns en sambo eller inneboende, och på så sätt får för hög ersättning.

Den nya utredningen föreslår att socialtjänstens ska omfattas av underrättelseskyldighet, vilket även Delegationen mot felaktiga utbetalningar (SOU 2008:74) föreslog för flera år sedan. Andra myndigheter som hanterar känsliga uppgifter omfattas i dag, och de behov av särskilt skydd mot personuppgifter som exempelvis kan finnas för våldsutsatta kvinnor kan regleras på annat sätt. Socialtjänstens breda undantag från lagen om underrättelseskyldighet riskerar att försvåra för utredningar om bidragsbrott.

Lövdén-utredningens undersökning visar att en tredjedel av kommunernas anmälningar av bidragsbrott är vad utredningen kallar ”kvalificerad välfärdsbrottslighet”; brott där särskild systematik funnits, såsom användande av oriktiga handlingar. Merparten handlar om avancerade brott som utförs av enskild sökande. De kvalificerade brotten utgör 70 procent av totalt anmält belopp och i de flesta kommuner är biståndshandläggarna den enda kontrollfunktionen. Socialtjänstens befintliga kompetenser behöver kompletteras av kvalificerade bedrägeriutredare för att stävja bidragsbrott. I kommuner som Solna, Helsingborg och Sundbyberg, där kommunen arbetar systematiskt för att följa upp felaktiga utbetalningar, har mörkertalet visat sig stort.

Utöver att ge kommunerna verkningsfulla verktyg för att motverka bidragsbrott behöver de brottsbekämpande myndigheterna få nödvändiga förutsättningar för att brott mot välfärdssystemen ska kunna utredas och beivras. Dessutom behöver det finnas konstruktiva verktyg för att återkräva eventuellt felaktigt utbetalda belopp. Bidragsbrott ska aldrig löna sig.

När regeringen nu går vidare med utredningens förslag måste en rad reformer komma på plats för att minska bidragsbrotten i Sveriges kommuner:

Kommunala redskap:

• Hembesök. Ge kommuner möjlighet att göra oannonserade hembesök. Att inte acceptera hembesök bör vara avslagsgrundande för bidragsansökan. Då kan exempelvis fusk med inneboende avslöjas. Kommunerna bör ha tillsynsverksamhet för försörjningsstödet så att människor med störst behov också är de som får det stöd de har rätt till.

• FUT-utredare. Socialstyrelsen bör få i uppdrag att utveckla en modell för hur kommunernas arbete mot felaktiga utredningar (FUT) görs mest effektivt och goda exempel lyftas fram. Idag skiljer sig arbetet mellan de som har specifika FUT-handläggare, särskilda riktlinjer för ordinarie handläggare och de som inte alls arbetar strategiskt med frågan.

• Kontrollnorm. Det bör vara norm att noggrant kontrollera att försörjningsstöd går till de som har rätt till stöd. Det kan handla om att använda förtroendetandläkare och läkare för kontroll vid bidragsansökan eller att personer som kvalificeras för andra ersättningssystem i stället omfattas av dessa.

• Närvarokrav i insatser. Kommunerna bör få möjlighet att ställa krav på närvaro i insatser, även för exempelvis missbrukare. Att delta i en heltidsinsats, oavsett om det är missbruksvård eller arbetsträning, kortar vägen till jobb och försvårar möjligheten att arbeta svart vid sidan av.

Nationella prioriteringar:

• Polisutredning. Nolltolerans ska gälla mot bidragsfusk och alla misstankar om bidragsbrott ska polisanmälas. Vår erfarenhet och utredarens redogörelse vittnar om att en polisanmälan alltför ofta är lönlöst. Regeringen behöver säkerställa att Polisen och andra brottsbekämpande myndigheter har resurser för att prioritera bidragsbrott.

• Inrätta en samordnad statlig utbetalningsfunktion. Genom att låta samtliga utbetalningar av ersättningar från välfärdssystemen passera en sådan funktion skapas förutsättningar för att införa automatiska kontroller för att upptäcka såväl avsiktliga som oavsiktliga felaktigheter. Vidare skulle en sådan samordning göra det möjligt att genomföra övergripande riskanalyser och urval, vilket skulle leda till en mer enhetlig och jämn kontroll av utbetalningar från samtliga välfärdssystem.

På detta sätt säkerställer vi att skattemedel går till dem som bäst behöver det samtidigt som vi på ett effektivt sätt motverkar fusk och bedrägeri.

Oliver Rosengren (M)

kommunalråd, Växjö

Josefin Malmqvist (M)

kommunalråd, Sundbyberg

Lars Rådén (M)

kommunalråd, Solna

Anna Jähnke (M)

kommunalråd, Helsingborg