Janerik Larsson: Socialamediekriget

Senaste utgåvan av amerikanska TIME har ett magnifikt omslag där Vita huset växer in i och övertas av Vasilijkatedralen.

Omslagets budskap slår an den känsla av paranoia som är högst påtaglig i USA idag. Den känslan delas förvisso inte av alla och dess ingredienser är ganska komplicerade.

Men artikeln som handlar om socialamediekriget mellan Ryssland och USA är spännande läsning.

Efter att president Putin mött kraftiga protester och demonstrationer i mer än 70 ryska städer 2011 var han övertygad om att detta var ett resultat av en socialamediekampanj som styrdes från USA - från Barack Obamas utrikesminister Hillary Clinton.

Den ryska ledningen påbörjade då ett arbete med att skaffa sig motsvarande resurser. En rysk tekniker som arbetat med socialamedieforskare i USA i tio år återvände till Moskva och anställdes av den ryska säkerhetstjänsten.

Det socialamediekrig som pågått därefter är av stort intresse, eftersom dess konsekvenser uppenbart idag är alltför lite kända och att många länder har har anledning att sätta sig in i denna nya värld.

Det finns en ganska brett spridd uppfattning i USA att Donald Trump inte är rätt person i Vita huset. TIME har också i samma utgåva en smått skrämmande bild av hur det är att arbeta där idag. Som chef är Donald Trump uppenbart inte särskilt kompetent. Trumps stöd bland republikanska väljare sjunker.

Varför har USA fått en president som alltfler amerikaner känner sig främmande inför? En president vars Twiter-flöde är högst pinsamt och avslöjande?

En förklaring som nu har många anhängare går ut på att det var ryska manipulationer i socialamedievärlden som ledde tlll det resultatet.

Detta är en bekväm förklaring för Hillary Clinton och demokraterna. Deras kampanj var inte för dålig utan det var sinistra manipulationer från Kreml som gjorde att ett ganska litet antal väljare i Wisconsin, Michigan och Pennsylvania valde Trump.

Nu ska det eventuella samarbetet mellan Trumps kampanj och olika ryska aktörer utredas. Det finns ingen anledning tro att något sådant inte skulle ha förekommit.

I centrum står Trumps tidigare säkerhetspolitiske rådgivare general Mike Flynn. Han tedde sig redan före den utnämningen som sällsynt olämplig för NSC-chefsskapet och jag tror att den verkliga skandalen är utnämningen - inte hans eventuella samröre med ryska eller turkiska maktspelare.

Har ryskt agerande påverkat presidentvalets utfall? Jag har tidigare uttryckt skepsis för den teorin och jag har inte blivit mera övertygad.

Valet avgjordes inte av den som fick flest röster (Clinton fick nästan 3 miljoner fler röster än Trump) utan av utfallet i vissa valdistrikt som Trump ägnat större intresse åt än Clinton-kampanjen.

Det amerikanska systemet med elektorsomröstning gjorde Trump till president helt enligt den ordning författningen föreskriver.

Jag hyser viss förståelse för at Trump ogillar tanken att det var rysarna som gjorde honom till president. Men Trump omgavs i kampanjen av många fler stollar än Flynn och den utredning som pågår kommer sannolikt avslöja en hel del pinsamheter.

Trump valdes av de amerikanska väljarna enligt de regler som gäller och att hitta något avgörande ryskt inflytande där tror jag inte så mycket på.