Erik Thyselius: Utsträckta händer hjälper inte mot Putins Ryssland

SÄKERHET. ”Ryssland är ute efter att underminera oss. Landet har lämnat den säkerhetsordning som gällt ända sedan kalla krigets slut och Kreml vill oss verkligen illa. Det gör mig uppriktigt ledsen att konstatera detta”. Så inledde James Nixey sitt anförande. Det är denna insikt som också bör ligga till grund för hur Västvärlden bör hantera Putins Ryssland, var hans huvudbudskap.

När det handlar om Rysslands avvisande hållning till Europa går den långt tillbaka i tiden, förklarade Nixey. Tyvärr verkar det mentala avståndet mellan européer och ryssar i dag vara större än på länge. Seniora ämbetsmän säger numera både offentligt och privat att Ryssland inte är en del av Europa, vilket i sig är en idé som nästan alla ryska härskare bekänt sig till sedan Peter den Stores dagar. Till och med den förre presidenten Boris Jeltsin, sina demokratiska kvaliteter till trots, hade aldrig som mål att integrera Ryssland med övriga Europa, menade Nixey. Den avgörande skillnaden i dag är att Putin med sin hemmasnickrade ”konservativa nationalism” tagit detta till en helt ny (och mycket farligare) nivå.

Vad som inte togs upp under seminariet, men är nog så viktigt att påpeka, är att utgången i höstens val till den tyska förbundsdagen sannolikt kommer att ha stor betydelse för Europas framtida relation till Ryssland. Vinner SPD:s Martin Schulz har han sagt att han ska stoppa CDU:s satsning på försvaret till förmån för mer pengar till tysk förskoleverksamhet. Det talar för att Putin gärna ser en socialdemokratisk kansler i höst.

Förutom att brexit med all sannolikhet kommer att avleda EU:s uppmärksamhet på Ryssland, kan det även resultera i att Storbritannien kommer att se sig om efter nya handelspartners. Moskva kan då i värsta fall segla upp som en tänkbar kandidat. Vad som däremot var positivt är att alla brittiska ledare som trott sig kunna uppnå goda relationer med Putin mer eller mindre tvingats inse att han inte går att lita på, konstaterade Nixey.

”Det ryska ledarskiktet sprider aktivt föreställningen om att kritik mot Rysslands handlingar är uttryck för russofobi”, konstaterade UD:s Björn Fagerberg. Även han vittnade om politiker som till en början vänt sig till Moskvas diplomater med goda intentioner. ”De var förmodligen medvetna om att Ryssland inte är en lätt partner, men sträckte ändå ut en hand”, fortsatte Fagerberg. Han konstaterade därefter att i princip samtliga försök till närmanden misslyckats på grund av Rysslands ständiga brott mot konventioner och lagar. Fagerberg lyfte även upp ett viktigt och tyvärr något förbisett faktum i diskussionen om Ryssland och Europa: trots interna motsättningar mellan medlemsstaterna har sanktionerna kontinuerligt förnyats varje halvår sedan 2014. EU har på denna punkt inte gett vika för Ryssland.

Tyvärr verkar Putins Ryssland inte vilja erbjuda särskilt många möjligheter för Europa, varken nu eller inom en överskådlig framtid. Utmaningar råder det däremot ingen brist på.

SVÅRT LÄGE FÖR SCHULZ. I efterdyningarna av SPD:s katastrofval i den tyska socialdemokratins hjärtland, Nordrhein-Westfalen, är trycket på Schulz nu enormt. Kritiker menar att hans otydlighet i framförallt regeringsfrågan, där Schulz inte uteslutit en koalition med socialisterna i Die Linke vid en SPD-seger, skrämt iväg mittenväljare och skadat partiet. I stället för ”Schulz-effekt” skriver tidningarna nu hånfullt om ”Der Schulz-Defekt”. I det tyska intervjuprogrammet med det passande namnet ”Farbe Bekennen” (ungefär ”Bekänn färg”) konkretiserade Schulz mer än tidigare vad han ville med sin kandidatur: avlastning av medel- och låginkomsttagare i form av borttagna dagisavgifter, investeringar i skolan och infrastruktur samt ”en bättre förmögenhetsfördelning”. CDU:s rustningspolitik ger Schulz dock inte mycket för (se ovan) utan vill hellre se att de pengarna satsas på förskolan. Han öppnade dock för första gången öppet för att han kan tänka sig en ännu en storkoalition, men givetvis under SPD-ledning. Med tanke på att de tyska väljarna sätter frågor som lag och ordning högt på agendan kvarstår frågan om Schulzs mjukare program är tillräckligt för att vinna valet i september.

TURKIET VÄGRAR TILLTRÄDE. I måndags kom nyheten att Turkiet vägrade att ge en grupp folkvalda förbundsledamöter tillträde till Nato-flygbasen Incirlik. Tyskland har i dag cirka 260 soldater utstationerade på basen. Det är andra gången Turkiet vägrar en tysk delegation tillträde. Rapporter kommer nu om att Tyskland på allvar överväger att dra tillbaka sina trupper från Turkiet för att i stället flytta över dem till Jordanien. Bakgrunden är att Tyskland valt att ge politisk asyl till en grupp turkiska officerare och soldater som anklagats för att ha varit delaktiga i kuppen mot president Erdogan. Turkiets premiärminister, Binali Yildrim, uppmanade i går Tyskland att välja sida mellan ”Ankaras fiender” eller Turkiet.

ERIK THYSELIUS är projektledare på Frivärld och biträdande redaktör i Säkerhetsrådet.