Janerik Larsson: Segrar Usama bin Ladin trots allt?

Johan Norberg och Mattias Svensson är två goda liberala vänner som nyligen utkommit med läs- och tänkvärda böcker.

Johan Norbergs ”Framsteg - tio skäl att se fram emot framtiden) (Volante) har jag tidigare tagit upp här på Larsson läser.

Mattias Svenssons ”Den stora statens återkomst” (Timbro) är helt nyutkommen och dess grundton är dyster. 2000-talet har hittills varit en period som präglats av att friheten trängts tillbaka av allt maktfullkomligare statsmakter.

Han konstaterar helt korrekt att de nu så aktuella höger- och vänsterpopulisterna inte ska ses som motreaktioner på det som hänt sedan 9/11 2001 utan i själva verket är en logisk förlängning och upptrappning av den politik som förts under det senaste kvartsseklet. Populismen hämtar sin näring ur föreställningen om den raka utvecklingen från 1980- och 1990-talets ökade frihet till dagens problem, som leder till att frihet i olika former ges skulden.

Det är viktig, insiktsfull poäng.

Boken är mycket tänkvärd och tar upp en rad frågor som jag inte hinner beröra här.

Det som slår mig när jag läste boken var att Svenssons fokus på George W Bushs presidenttid är viktig.

Likheterna mellan GWB och Donald Trump är påtagliga ur flera perspektiv även om Trump företräder en mera brutaliserad, reaktionär form av högernationalism och isolationism. Det finns mer gott att säga om GWB men den viktigaste utgångspunkten för kritiken handlar egentligen endast delvis om presidenten.

Det som präglade hars åtta presidentår och det som fortfarande präglar amerikansk politik är 9/11.

Man kan, menar jag, säga att Usama bin Ladin vann - eller håller på att vinna sin kamp mot västerlandet och västerlandets ledande stormakt.

Genorm terrordåden mot New York och Pentagon framkallades en motreaktion som undergräver inte bara USAs ekonomi utan även västvärldens marknadsekonomier.

Det hot som Donald Trumps protektionism utgör härrör från den starka skräck som 9/11 framkallade, en skräck som gjort USA mer isolationistiskt och mer präglat av framlingshat och främlingsskräck än någon gång efter andra världskriget.

Det är 9/11 som brottet sker, det är då den starka staten återkommer med brutal kraft.

Svensson citerar Judith Shklars essä ”Rädslans liberalism” (1989):

”Vad rädslans liberalism ärvt från Locke är också uppenbart: att vår världs regeringar, med sin överväldigande makt att döda, lemlästa, indoktrinera och kriga, inte bör förländas villkorslös tillit, och att det förtroende som vi måhända utvecklar för dess företrädare måste vila på en fast grund av stor misstänksamhet.”

Vi lever i en allt annat än liberal tid.

Inbillade eller verkliga hot skapar ny statlig makt i olika skepnader - inte minst militär makt - som knappast omges med en berättigad misstänksamhet.

Liberalismen har få vänner idag trots de framsteg Norberg redovisar.

Risken är uppenbar att en allt mindre liberal framtid kommer att försvåra eller omöjliggöra nya framsteg. Det är inte liberalism och marknadsekonomi som skapat de problem som vänsterpopulister och högerpopulister rasar mot. Och deras gemensamma lösning - den stora statens återkomst - innehåller inga verkliga lösningar utan endast problem som kommer att undergräva de samhällen som omfamnar de populistiska ”lösningarna”.