Janerik Larsson: En bortglömd socialdemokrati

Tankesmedjan Tiden har gett ut Jonas Hinnfors analys ”Från ’nya djärva nål’ till lappa och laga - 1990-talet som vattendelare i socialdemokraternas förmåga att leverera nya stora välfärdsreformer”.

Hinnfors menar att en viktig del i det socialdemokratiska projektet försvann när man inte längre som i valmanifestet 1964 kunde basuner ut ”Mot nya djärva mål”.

Hinnfors diskuterar tre aspekter på det som hänt med det socialdemokratiska partiets reformambitioner.

För det första kan man förstå reformtorkan som ett försök att rädda socialdemokraternas ideologiskt prioriterade välfärdsstat. En hotande finansiell kollaps måste undvikas. Partiet skulle i stället bli garanten för en omfattande välfärdsstat.

För det andra blev skattenivåerna under 1970-talet alltmer besvärande för partiets kärnväljare och därför lades skattepolitiken om. Resurserna till nya, dyrbara reformer försvann.

Den tredje aspekten handlar om frågan om det socialdemokratiska projektet nått sin gräns. Det skulle betyda att förutsättningarna att åter bli ett ”reformparti” saknas.

Det är en intressant rapport men den ger inte ger svar på frågan om det är ”lappa och laga” som gäller framöver.

Hinnfors konstaterar att under partiets resa blev det alltmer uppenbart att med minskande resurser riskerade välfärdsprojektet att börja vackla. Därför blev skydd av marknadsekonomin socialdemokratins bästa skydd av välfärdsstaten och andra ideologiska mål fick stå tillbaka.

Under en högkonjunktur som just nu är det uppenbart svårt för socialdemokratin att slå vakt om marknadsekonomin. Just nu präglas politiken av aversion mot den välståndsskapande företagsamheten, kanske i ett försök att förhindra väljartapp till Vänsterpartiet. Nu finns inte riktigt utrymme för en Göran Persson-retorik typ Den som är satt i skuld är inte fri.

I företagsamhetens historia finns det många exempel på hur företag löst det strategiska dilemma som Hinnfors talar om. Ett företags tillväxtfas följs ofta av ett skede då det gäller att vårda kunder och marknad.

Socialdemokratins förnyare erbjöd en sådan väg. En av dessa var Kenth Högström som ägnats en minnesbok (”Hälsning och förnyare”, Premiss förlag, 2016). Widar Andersson, Håkan A Bengtsson, Lennart Weiss och många andra skriver om en intressant socialdemokrat. Weiss säger att Högström var något så ovanligt som socialdemokrat och entreprenör.

Här finns ett svar på Hinnfors frågeställning. Ingen politisk rörelse kan i längden leva bara på att leverera skattefinansierat välstånd till folket. Resurserna måste skapas. Men socialdemokratin idag har trots att man har en tidigare fackförbundsordförande som partiledare helt avlägsnat sig från den ambitionen. En teknokratisk finansminister som komplement till en diffus partiledare tror jag är förklaringen till den oförmåga Hinnfors beskriver.

Den svenska socialdemokratins reträtt också i val och opinion är inte unik, men den kan åtminstone till en del förklaras med att man glömt bort en viktig del av sin historia.

Det som återstår är Widar Anderssons kommentarer i Folkbladet.