Musiken som hörs i bakgrunden på Megafonernas hembesöksvideo är densamma som Anders Behring Breivik lär ha lyssnat på under massakern på Utøya. Det är kusligt, skriver DN:s Johan Hilton.
Clint Mansells stycke ”Lux Aeterna” är ett av mitt livs stora filmmusikaliska minnen. Det utgör ledmotiv i undergångsskildringen ”Requiem for a dream”, en film om fyra amerikaners nedgång i narkotikamissbruk. Den som har sett filmen glömmer aldrig hur Mansells stråkar skär som en kniv genom berättelsens crescendo: ett nästan orgiastiskt montage där allt går åt helvete samtidigt för filmens fyra protagonister.
Jag lyssnade i stort sett oavbrutet på soundtracket under ett par år. Sedan sommaren 2011 har jag inte kunnat höra det. Enligt medierapporteringen hade Anders Behring Breivik ”Lux Aeterna” i öronen under sin slakt på Utøya. I sitt manifest skriver han om dödsmässans musikaliska styrka och hur han planerar att låta den gå på repeat under massakern: ”Kombinationen av dessa faktorer kommer att ge ett extremt fokus och en dödlig makt – en enmansarmé”.
Styckets titel – evigt ljus – har sedan dess mest framstått som en grotesk ironi, en musikalisk manifestation över bottenlöst mänskligt mörker.
I samband med den nu rasande debatten kring författaruppropet mot Bokmässan har ”Lux Aeterna” nått förnyad aktualitet. I den video som Nya Tiders vice chefredaktör bidrog till ligger ”Lux Aeterna” på i bakgrunden medan teamet gör hembesök hos misshagliga journalister och chefredaktörer.
Det kan naturligtvis vara en slump. Men styckets symboliska potential är sedan 2011 långt ifrån oskyldigt och i det här sammanhanget blir det kusligt. Mörkret kopplar ytterligare ett grepp om Mansells vackra mässa.