Merit Wager: Systematiskt bruk av konverteringar för asyl

Gäst | Asyl och religion

Det ohyggliga terrordådet i Stockholm den 7 april har tvingat samhället att börja förhålla sig till kaoset på asylområdet. Nu vill politiker och andra aktörer som i decennier slagit dövöronen till, övertrumfa varandra med mer eller mindre ogenomtänkta förslag. I sin yrvakna iver att framstå som handlingskraftiga utan att veta och kunna tillräckligt för att agerandet ska bli resultatinriktat, serverar de panikartade åtgärder som fotbojor för potentiellt terroristlagda personer. I stället för att se till att dessa utvisas, vilket görs i andra länder.

Ett exempel på vad erfarna tjänstemän vid Migrationsverket berättar och som också måste tas på allvar och åtgärdas, är det långvariga missbruket av religiösa konverteringar.

En anställd berättar om hur han under ett drygt decennium bevittnat hur präster i Svenska kyrkan och pastorer i frikyrkliga församlingar döpt asylsökande. Här möts sannolikt församlingens egenintresse att få fler medlemmar med de asylsökandes, som i asylprocessen därefter kan hävda att de inte kan återvända till sina muslimska hemländer eftersom de nu är kristna.

Migrationsverket utreder och fattar beslut. När de sökande plötsligt konverterar till kristendomen – efter avslag på sina asylansökningar – återvisar migrationsdomstolarna ärendena till verket som då börjar om igen med nya asylansökningar för samma personer. Någon förklaring till varför de sökande inte nämnt någonting om sin plötsliga kristna tro under asylutredningarna och varför de inte heller anförtrott sig åt sitt offentliga biträde, ges inte.

Redan för tolv år sedan, berättar tjänstemannen, hämtade en frikyrka i kommunen regelbundet varje vecka muslimska asylsökande med buss från ett boende till kyrkan. De fick fika, spela biljard och lyssna på predikningar översatta till ett närbesläktat språk. En del fick flytta hem till pastorer och andra i församlingen. De fick uppehållstillstånd på grund av att deras värdfamiljer intygade att de nu var kristna och antingen skulle bli missionärer i sitt eget hemland Afghanistan, eller pastorer eller åtminstone tolkar i den egna församlingen.

Tjänstemannen konstaterar att samma församling som alltjämt i dag döper asylsökande, inte har en enda afghansk pastor eller tolk i dari. Inte heller har han hört talas om några kristna missionärer i Afghanistan, utsända av församlingen. Det hade ju dessutom varit ytterst märkligt eftersom afghanerna som sagt sig ha blivit kristna ju har fått uppehållstillstånd just för att de sagt att de därför omöjligt kan återvända till Afghanistan.

Religion betraktas som en privatsak i Sverige. Samtidigt följer Sverige flyktingkonventionen som stadgar att man är flykting om man har välgrundade skäl att frukta förföljelse på grund av exempelvis religiös eller politisk uppfattning. Men är det rimligt att konvertering från islam till kristendom efter ankomsten hit och i samband med att den sökande fått, eller riskerar att få, avslag på sin asylansökan för att han inte anses ha behov av skydd, godtas som skäl för ytterligare en ny asylprocess?

MERIT WAGER är förläggare och fri skribent.

merit.wager@comhem.se