På en stor kommunal gymnasieskola med högskoleförberedande program och höga intagningspoäng borde studieförhållandena vara idealiska, och ännu mer när upptagningsområdet utmärks av studieintresserade familjer. Ändå fastnar besökares blick vid en datorskärm i vestibulen, där skolan informerar om extra schemalagt stöd i matematik, fysik, kemi, franska, tyska och spanska förutom extrastöd varje eftermiddag och kamratstöd. Dessutom har skolan skolsköterska, kurator, flera specialpedagoger och biträdande rektorer, och varje klass har en mentor.
Elever har också rätt till stöd i klassrummet. På den här skolan kommer mellan en tredjedel och hälften av eleverna till lärarna med olika intyg från läkare, kurator, skolsköterska och specialpedagog.
Intygen kräver speciell hänsyn på grund av dyslexi, stress eller en besvärlig social situation. Vid skriftliga prov har vissa elever exempelvis rätt till längre tid, till dator med stavningsprogram eller till dator därför att de inte i grundskolan fått träna sig att skriva för hand, och det är lärarens uppgift att se till att det finns fungerande datorer.
Elever som av något skäl uteblir från ett första provtillfälle har rätt till ett andra och eventuellt ett tredje tillfälle, och det är extraarbete för läraren att göra flera prov, boka salar och ordna skrivvakt. Elever kan ha intyg på att de har rätt att få gå ut från en lektion för att vila, medan andra har rätt att inte behöva besvara frågor i klassrummet eller att göra muntliga redovisningar inför klassen.
Att hålla lektion kan under de här omständigheterna kan liknas vid att ta sig fram över ett minfält.
En lärare måste också dokumentera alla åtgärder i samband med undervisningen, eftersom eleven eller elevens förälder, när som helst kan anklaga läraren för att ha inte ha tagit hänsyn till elevens rättigheter. Om en elev går till rektor, så går rektor genast vidare till läraren med begäran att läraren ska undanröja orsaken till klagomålet.
Varje termin får eleverna dessutom i en enkät uppge hur nöjda de är med de enskilda lärarna, en typ av ”kundundersökning” som är lika vanliga vid kommunala skolor som friskolor. Enkäterna lägger reell makt i elevernas händer, eftersom de används av rektorerna som underlag vid lönesamtal med lärarna. Varför skulle någon vilja bli lärare, om de mest eftertraktade lärartjänsterna ser ut så här?
Sverige tar på studieförberedande program in elever som inte i grundskolan har skaffat sig förkunskaper och studievana, och vi åtgärdar det problem vi själva skapat med en terapeutisk inställning. På 1960-talet kunde ett gymnasium skötas av en rektor och en sekreterare. Situationen ändrades i och med att yrkesskolor och gymnasier 1970 slogs ihop till gymnasieskolan. När vi nu avlägsnat oss ännu längre från det som en gång var ett gymnasium, kan det vara på sin plats att byta namn igen. Varför inte till ungdomsvårdsskola?
