DEBATT | RELIGIÖSA FRISKOLOR
De senaste dagarna har folk från höger och vänster tävlat om vem som mest förfäras över ”de religiösa” och vem som mest vill förbjuda religiösa friskolor. Klippet från den ”religiöst segregerade skolbussen” har delats flitigt med tillhörande aggressiva uttalanden om skolan ifråga. Trots att det snabbt avslöjats att det inte rörde sig om någon religiöst sanktionerad könssegregering (stökiga pojkar hade placerats längst fram och flickorna satt sig bak i bussen och detta system hade blivit en rutin). Trots att skolledningen sagt att de absolut inte ville ha någon könssegregering, så har hatet fortsatt flöda i kommentarsfälten och inga ursäkter för falska anklagelser dykt upp.
Att anti-muslimska grupper går igång och skapar drev är förväntat men islamofobin är nu så normaliserad att många fler dras med per automatik. ”En muslimsk skola har gjort fel! Stoppa, förbjud, stäng ner!” Till och med Sveriges statsminister går ut och kallar busshändelsen ”avskyvärd” utan att kolla fakta. Det måste bli ett slut på detta vansinne!
Jag är själv inte förespråkare av privata skolor och tycker att det bästa skulle vara kommunala skolor där alla barn över klass-, religions- och etnicitetsgränser kan träffas och lära känna varandra. Nu ser verkligheten inte ut så. I en tid där religiösa människor – främst muslimer och judar – utsätts för ett ständigt ifrågasättande, hat och hot i medierna, hat och våld i offentligheten, svårigheter att praktisera sin religion och rädsla att visa sig i vissa sammanhang blir religiösa friskolor en fristad. Det blir den enda plats där barn och ungdomar kan vara sig själva och slippa att konstant bli ”annorlundagjorda” och utsatta.
Om nu alla politiker är så negativt inställda till religiösa friskolor, vad byggs dessa åsikter på? Omfattande undersökningar? Det rör sig ju ändå bara om 66 stycken skolor, varav 11 muslimska om det bara är dessa som är väcker intresset. Det borde inte vara några svårigheter att utreda frågan. Om nu vänster- och högerblock tror att dessa skolor är ”dåliga” för barnen (för det är väl ändå det saken handlar om?), varför inte prata med de barn som går i skolorna? Varför inte intervjua de ungdomar som har gått hela sin skolgång där? Ta reda på vad de har upplevt som bra och mindre bra med dessa?
De ungdomar jag träffat som gått på religiösa friskolor, varav alla idag studerar på universitetet, vittnar främst om trygghet, glädje, stöd från lärare och god sammanhållning. Med det inte sagt att det inte finns saker som kan fungera dåligt på dessa skolor. Vi har idag i Sverige omfattande problem med brister i demokratiarbetet, främjande av allas lika värde och allas lika rättigheter, mycket stora problem med kränkningar, trakasserier och sexuella trakasserier – på en stor del av Sveriges skolor. Det vore snarast något uppseendeväckande och makalöst ifall de religiösa friskolorna var helt befriade från dessa problem!
Den dåliga kvalitén på likabehandlingsarbetet och motverkandet av kränkningar på Sveriges skolor behöver åtgärdas med massiva insatser, riktade till alla skolor. Men det är inte rätt att misstänkliggöra religiösa/muslimska friskolor i högre grad än andra skolor i Sverige. Och höga rop med krav på att stänga religiösa friskolor löser inte dessa problem – det är bara ett tecken på hur rasistisk och islamofobisk samhällskontexten är: problemen förpassas till något som finns hos ”de andra”.
Separatism – så som religiösa friskolor – kanske inte kan vara ett mål i det demokratiska samhälle vi trots allt lever i, utan målet torde vara att vi ska kunna leva tillsammans trots våra olikheter. Men separatism är en åtgärd att ta till i en tid av utsatthet. Denna tid är sannerligen nu.
Aisha Lundgren Aslla
pedagog och lärarutbildare i demokrati och lika rättigheter
