De förbjuder kvinnor att sköta sina egna liv – öppna ett bankkonto, anmäla ett brott eller ens röra sig fritt. Ändå har Saudiarabien valts in i FN:s kvinnokommission och får inflytande över det globala jämställdhetsarbetet. Röstsiffrorna visar att 47 av 54 länder röstade för att ge Saudiarabien plats i kommissionen. Hur Sveriges röst föll är hemligt, menar regeringen. Den feministiska utrikespolitiken visar sig återigen innebära hög svansföring hemma – och svansen mellan benen utomlands.
Sveriges utrikespolitiska linje är minst sagt motsägelsefull. Å ena sidan högröstade deklarationer om att Sveriges utrikespolitik syftar till att förebygga ”våld mot kvinnor och flickor i såväl fred som konflikt” (Utrikesförvaltningens handlingsplan för feministisk utrikespolitik 2015–018). Å andra sidan röstar man in Saudiarabien i kvinnokommissionen, trots att Wallström själv sagt att ”det är självklart att politiken i Saudiarabien är långt ifrån en feministisk politik. Framför allt kränks ju kvinnors rättigheter. De får inte ens köra bil” (riksdagsdebatt 11/2-15).
Jämställdhetsminister Åsa Regnér har inte velat uttala sig, utan hälsar att ”val till kvinnokommissionen görs i de regionala grupper som varje medlemsstat tillhör” (AB 24/4). Det är bara halva sanningen. Varje region väljer ut vilka av dess medlemsländer som ska ställa upp, men omröstningen sker i FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) och ingen stat är tvungen att rösta enligt rekommendationen. Om det inte fanns fler kandidater än de föreslagna till den asiatiska gruppen kunde Sverige också ha avstått från att rösta, som en markering.
FN:s kvinnokommission möts varje år för att utvärdera kvinnors rättigheter och ställning i FN:s medlemsstater. Jämställdhet är ingen mjuk värderingsfråga, det handlar om länders ekonomi och människors säkerhet. Det är belagt att flickors möjligheter är intimt sammanlänkade med fattigdomsbekämpning. Exempelvis betyder tillgång till preventivmedel att unga kvinnor kan vänta med att bilda familj tills de har utbildat sig och kan försörja familjen. Därför är det allvarligt att länder som gjort könsapartheid till statsideologi tillåts kidnappa kommissionen. Men det är tyvärr ingen större förändring. Iran är redan medlem.
Den rödgröna regeringen har ett känsligt förhållande till Saudiarabien. De bedrev diplomati i medierna när avtalet om militärt samarbete skulle sägas upp våren 2015. Saudierna svarade med att kalla hem sin ambassadör efter att Margot Wallström i samma veva kallat spöstraffet mot bloggaren Raif Badawi för ”medeltida”. Det krävdes att regeringen skickade Björn von Sydow till Riyadh, med ett brev från kungen, för att relationerna skulle tina.
Realpolitiskt är det lätt att förstå varför regeringen vill undvika att gå i klinch med huset Saud igen. Saudiarabien har stort inflytande i Mellanöstern, vilket Sverige fick känna på då de 57 länderna i Islamiska konferensorganisationen (IOC), nästan hela den muslimska världen, slöt upp bakom kritiken mot Wallström. Det var nära att kosta oss platsen i FN:s säkerhetsråd. Och vill man ha inflytande i Syrienkonflikten, eller göra något åt svälten i Jemen, är det bäst att ha goda kontakter med Riyadh.
POLITISKA CHEFREDAKTÖRENS NYHETSBREV – Tove Lifvendahls kommentarer direkt i mejlkorgen
Anmäl dig härProblemet är inte att regeringen av taktiska skäl väljer att rösta in Saudiarabien i ett illa fungerande FN-organ. Problemet är att de mörkar istället för att öppet motivera sina val för väljarna. Gäller den feministiska utrikespolitiken fortfarande? Eller prioriterar de någonting annat högre?
Vet de ens själva?
