Janerik Larsson: Behöver vi verkligen mera politik?

Hur mycket politik behöver vi?

Den i särklass mest spridda kommentaren till Theresa Mays beslut att utlysa nyval den 8 juni kom på BBC som intervjuade Brenda från Bristol som upprört utbröt:

Not another one! I can’t stand it! There is too much politics going on!

Det finns å andra sidan de som på olika sätt argumenterar för att medborgarna på olika sätt ska involveras mera i politik. Som om politik vore ett egenvärde.

Men kanske är det inte alls rätt väg?

Jag skrev nyligen om en krönika i Financial Times signerad Janan Ganesh.

Vad beror de många arga väljarnas ilska mot eliterna på?

Hans svar är eliterna inte är kraftfulla som förr utan alltför kraftlösa och handlingsoförmögna.

Angry voters do not want a putsch against elitism. If anything, they want its restoration. They see modern elites as lax parents, not strict ones, unconscionably passive during the past few decades of foreign economic competition and breakneck social change. They demand proper elites, elites who use their power.

De arga väljarna vill inte ha en kupp mot elitismen. Om något, de vill ha elitismen restaurerad. De vill ha den ordnade värld de växte upp i, när visst centralstyre garanterade säkra jobb och välbekanta grannskap. De ser moderna eliter som slappa föräldrar, inte strikt sådana, eliter som varit passiva under de senaste decennierna av utländska ekonomisk konkurrens och halsbrytande social förändring. De kräver riktiga eliter, eliter som använder sin makt.

2016 krävde väljarna inte att eliterna skulle abdikera och lämna ifrån sig makten. De bestraffade eliterna för att de abdikerat från makten.

Lösningen på den fråga Ganesh ställer är knappast mera politik utan snarare Brendas reaktion.

I samma tidning skrev Sebastian Payne (som nyligen lämnade The Spectator för FT)  om den utvärdering av förra årets Brexit-folkomröstning som parlamentets Public Administration Select Committee publicerat.

”It concludes that calling the vote on EU membership was a ’bluff call’ and the lack of thorough preparations for a Leave outcome by then-prime minister David Cameron was ’at best naive and at worst negligent’.

Hans slutsats är att “the government should realise there is no need for yet more divisive referendums”.

Det är viktigt att nu noga granska den argumentation från olika hall som går ut på att landet sköts bättre om vi får mer politik.

Hans Bergström skrev nyligen i en sedvanligt högst läsvärd kommentar till Skolkommissionens förslag om detta andra perspektiv – att medborgarna eftersträvar egenmakt i stället för att underställa politiker besluten om hur livet ska utformas.

Bergström lyfter fram förslaget om lotteri som urvalsprocess för skolval:

”Förslaget om lottning har djup innebörd. Lottning är det yttersta utslaget av ett samhälle där familjerna berövats all egenmakt, där de av staten förs till ”inlärd hjälplöshet”. Termen ”inlärd hjälplöshet” går tillbaka till experiment som psykologen Martin Seligman gjorde för nu exakt 50 år sedan. Försöksdjur lärde sig att om de tryckte på en knapp fick de mat, och på en annan knapp i stället en elektrisk stöt. Men så växlade försöksledarna knapp, så att djuren inte längre förstod någonting. Efter en tid gav de upp, blev helt apatiska och föredrog att svälta sig till döds. Hos människor för inlärd hjälplöshet ofta till depression.

Professor David Magnusson förde vidare analysen av inlärd hjälplöshet i svensk samhällsdebatt, bland annat om skolan. Han visade att människor har ett starkt behov av dels prediktiv kontroll – att förstå logiken hos omgivningens regler – dels handlingskontroll, dvs att med egen handling kunna påverka ens utfall. Lottning till utbildning upphäver båda typerna av kontroll. Den leder till en känsla av uppgivenhet, värre än maktlöshet, hos människorna.

När begreppet ”egenmakt” introducerades i svensk samhällsdebatt var det med två unga socialdemokrater som särskilt drivande. Den ene var Karl-Petter Thorwaldsson, under hans tid som SSU-ordförande 1990-95. Den andre var Tomas Eneroth, som kom med en bok om egenmakt 1993.

En statlig utredning tillsattes, ”Egenmaktsutredningen”, som presenterade sitt betänkande 1996 (SOU 1996:177): ”Egenmakt – att återerövra vardagen”. Utredningen konstaterade: ”Så länge lösningarna konstrueras av `någon annan´ blir medborgaren kontrollerad. Det ligger i sakens natur. När medborgaren tillåts/återerövrar initiativet uppnås egenmakt.”

Skolkommissionens majoritet visar ingen förståelse för socialpsykologin i att ersätta begripliga system med tombola; den berör inte ens denna aspekt. Inom politiken är Thorwaldsson i dag LO-ordförande, Eneroth gruppledare för Socialdemokraterna i Riksdagen.

De var delar av en frihetlig våg under några korta år efter Berlinmurens fall. Nu är det andra toner. Rätt utfall, sett från elitens systemtänkande, har för vänstern blivit viktigare än familjers egenmakt.”