DEBATT | TERRORISM
Terrordådet på Drottninggatan i Stockholm nyligen berör oss alla. Flera dödsfall och många skadade bidrar givetvis till flera och högre uttalade krav på åtgärder som förhindrar att detta händer igen. Det är en helt normal reaktion på en hemsk händelse. Terrorism är sedan 2010 ett reellt och konkret hot även i Sverige!
Responsen på dessa krav följer det vanliga mönstret. Experter, politiker, ledarskribenter med flera kommer innan dammet lagt sig, med mer eller mindre kreativa förslag på åtgärder. Bland annat har följande föreslagits:
• Fotboja för personer som ska avvisas och som anses utgöra en säkerhetsrisk.
• Bättre hinder på platser som Drottninggatan som tyngre fordon inte kan forcera.
• Någon form av begränsning av högsta hastighet för tyngre fordon på kritiska platser, styrt av GPS eller liknande.
• Tunga fordon förses med säkerhetsspärr som gör att motorn stannar om chauffören inte är med.
• Fler poliser.
• Slopande av sekretess mellan myndigheter i vissa fall.
Tyvärr är många av de åtgärder som föreslås skräddarsydda för att förhindra just det som nyligen har hänt. Exakt det som hänt. Det vill säga; de är säkert effektiva om nästa planerade terrordåd kommer att utföras av en person som väntar på att avvisas, med ett kapat tungt svenskregistrerat fordon och på en gågata i en storstad.
Att vara reaktiv i en situation som denna är kanske naturligt. Men tänk om nästa terrordåd i Sverige (tyvärr är risken fortfarande tämligen hög) ser helt annorlunda ut? Många av de åtgärder som nu föreslås är helt verkningslösa om modus i stället motsvarar:
• Anders Behring Breiviks dåd i Oslo och på Utöya.
• Anton Lundin Petterssons attack i Trollhättan.
• Terrordåden i tunnelbanan och på flygplatsen i Bryssel förra året.
Med andra ord, åtgärder sprungna ur en reaktiv ryggmärgsreflex blir helt verkningslösa om nästa förövare växlar modus och/eller plats.
Alla förslag som framförts är inte dåliga eller verkningslösa, men att bekämpa och hantera terrorism kräver ett sansat och långsiktigt angreppssätt, att våga tänka nytt. De åtgärder som krävs kan delas in i fyra områden.
1. Samhällsbyggande. Grogrund för terrorism utgörs ofta av verkliga och/eller upplevda missförhållanden. Helt klart är att segregering och utanförskap ofta leder till någon form av aggression och därtill utgör en argumentationsplattform för rekryterare. De förhållanden som nu råder på vissa platser i Sverige leder till stora risker för samhället, inte bara inom terrorism. Att lösa detta kommer att ta mycket resurser i anspråk och ta mycket lång tid.
2. Samhällets övergripande terror- och brottsbekämpning. Att aktivt och effektivt arbeta mot radikalisering och mot våldsbejakande extremism är oerhört viktigt och ett av mycket få sätt att förhindra terrordåd av så kallade ensamagerande gärningsmän. Dessa tenderar att flyga under radarn och lämnar mycket få spår. Detta har debatterats flitigt den senaste tiden och det finns helt klart en stor förbättringspotential. Att lasta över en mycket stor del av ansvaret och arbetsbördan på landets kommuner utan att tillföra resurser och tillgängliggöra omfattande specialistkompetens är ett otäckt exempel på ”kryss-i rutan-politik”, det vill säga ”vi har utrett och vidtagit åtgärder”.
Polis och säkerhetstjänst behöver bättre förutsättningar i form av resurser men också möjligheter till flera samverkansformer som antagligen kräver en översyn av bland annat sekretessregler.
Att förhindra att verktyg i form av skjutvapen, sprängmedel med mera finns tillgängligt begränsar möjligheter att agera för förövare samtidigt som försök att anskaffa dessa kan utgöra en varningssignal för polis och säkerhetstjänst att något planeras.
3. Skydda platser och objekt. En stor del av terrordåden världen över har de senaste åren fokuserat allt mer på mjuka mål. Att skydda en plats är lätt, att skydda många platser är svårt och att skydda alla är omöjligt! Dock kan en del göras på många platser i form av fysiska installationer som försvårar för förövaren och erbjuder allmänheten ett utöka skydd. Det finns i dag omfattande säkerhetsregler för hur till exempel shoppingcenter ska skydda besökare och personal mot brand. Kanske ska dessa komplettera för att kräva ett visst mått av skydd även mot fordon, beskjutning och explosioner?
Det är också dags att vi inser betydelsen av bland annat smarta tv-övervakningssystem och balanserar resonemanget runt säkerhet kontra integritet.
4. Hantering av utförda och pågående terrordåd. Samhällets krishantering klarade prövningen i Stockholm den 7 april med glans. Polis, räddningstjänst, sjukvård, ambulans och bevakningsbranschen med flera har med rätta fått mycket beröm. Det måste dock påpekas att det som hände, hur fruktansvärt det än var, var mer lätthanterligt än det som hänt i Paris, Bryssel med flera platser. Vi måste ha kapacitet att ingripa mot pågående samordnade terrordåd på flera platser med betydligt större skadeutfall.
Vi måste tänka strategiskt och vi måste kunna ha mer än en tanke i huvudet samtidigt. Att falla in i kören och producera reaktiva förslag med mycket begränsad effekt riskerar bara att göra oss än mer sårbara genom att detta tar tid och resurser från sådant som kan utgöra ett effektivt skydd. Vi måste blicka framåt och regeringens strategi mot terrorism vässas samtidigt som den kopplas samman med resurser till berörda aktörer, som polis, säkerhetspolis, kommuner med flera. Det krävs ett mer fritt och framåtblickande tänkande där vi är beredda att lyfta på alla stenar och tänka det otänkbara.
Dan Larsson
säkerhetsexpert
