Hur avgör man om någon är ett hot? I Studio Ett i onsdags berättade Oskar Ekblad, chef för särskilda insatser på Migrationsverket, hur de gör när de kontrollerar om asylsökande utgör en säkerhetsrisk (12/4). Ekblad sade bland annat att man kan bli föremål för misstankar om man har visat sympatier för terrororganisationer på nätet. I så fall lämnas ärendet vidare till Säkerhetspolisen (Säpo). Antalet överlämningar har ökat drastiskt på senare tid, berättade han. Även Rakhmat Akilov, mannen som sitter häktad för och också erkänt terrorattentatet i Stockholm förra fredagen, var tidigare föremål för just en sådan utredning. Vid tillfället fann man ingenting som var värt att lämna vidare till Säpo (AB 9/4). Men hur duktiga är egentligen Migrationsverket på att upptäcka säkerhetsrisker?
För två år sedan skrev jag om att vi borde kriminalisera samröre med terrororganisationer. Samtidigt rapporterades att allt fler krigsförbrytare stoppades av Migrationsverket, men att deras rutiner för att upptäcka personer som kunde utgöra säkerhetshot är bristfälliga (SR Kaliber 27/2). I samband med artikeln 2015 fick jag ett tips om att en handläggare på Migrationsverket uttryckte sympati för jihadistpropaganda i sociala medier. Ett axplock:
Hon gillade en bild på Omar Abdel-Rahman, som är dömd för den första attacken mot World Trade Center 1993. Han är även knuten till en egyptisk terrorgrupp som begick ett terrordåd i Luxor i november 1997 då 58 utländska turister och fyra egyptier mördades. En annan bild hon gillade var på Hamas grundare. Hon gillade även bilder på den svarta jihadistflaggan, som IS skapat, och på talibanernas svarta och vita flaggor. En annan bild hon gillar uttrycker glädje över att den misstänkte IS-rekryteraren från Öebro/Gävle var släppt. På Instagram gillar hon bilder på flera IS-krigare. Hon var aktiv på Instagramkontot för Mohamed Qadar, en svensk Syrienresenär som antas ha dödats i augusti 2015. Hon uttryckte sorg när hans bror, Liban Qadar, dödades i Syrien i januari 2015.
Hur rimmar dessa sympatier med uppdraget som tjänsteman på Migrationsverket? Frågan ställdes till Fredrik Beijer, som är Migrationsverkets rättschef. Han svarade via mejl: "Som myndighet kan inte Migrationsverket inskränka medarbetarnas åsiktsfrihet. Jag kan inte heller som tjänsteman uttrycka någon personlig åsikt i frågan. Det finns dock krav på opartiskhet som jag nämner nedan och skulle ett sådant förtroende rubbas så bör Migrationsverket vidta åtgärder som arbetsgivare."
Men 2009 fick en handläggare sparken för att ha varit Israel-vänlig på Facebook. Han fick först tillbaka jobbet efter ett domstolsbeslut. Året efter startade Migrationsverket en utredning mot en handläggare som misstänks för att ha uttryckt sig rasistiskt på Facebook. Jonas Lindgren, som då var kommunikationschef på Migrationsverket, sade:
"Vi handlägger ärenden som påverkar människors liv, och att i det läget ta ställning till olika folkgrupper låter sig inte göras. Den här typen av åsikter är inte förenliga med att jobba för Migrationsverket, det är inte den andan vi jobbar i." (SR 2/7 -10)
Några år senare anför Migrationsverket alltså att åsiktsfriheten gäller. Det är inte en konsekvent hantering. Vad är det som gäller egentligen?
PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.
Anmäl dig härFrågan rymmer en svår balansgång. Vi måste hålla koll på vilka som ingår i extrema miljöer, för rikets säkerhet. Men myndigheter som inte direkt är kopplade till våldsmonopolet bör inte ägna sig åt åsiktsregistrering. Samtidigt känns det orimligt att någon som uttrycker sympatier för IS, arbetar på en myndighet som utreder och beslutar om asylansökningar från personer som flytt från just IS.
