Vykortet | Batumi, Georgien
Ovanför bardisken i lobbyn till Fabrika Hostel tronar neonskylten ”Cocktails & Dreams”. Jag får ingen klarhet i om det är en äkta relik från filminspelningen av Tom Cruise-klassikern ”Cocktail”, men en sak är klar: den gamla sovjetiska textilfabriken i hjärtat av Tbilisi hade nog inte väntat sig en utsmyckning av detta slag.
En minst lika drastisk upprustning har drabbat de anrika kvarteren i närheten. Konsthistoriker, arkitekter och byggkonsortier har samverkat i ett enormt projekt för att återskapa paradavenyn David byggares gata (som till bilisternas förtret nu bara är till för gångtrafikanter). Samtidigt har stadens myndigheter börjat köra bort gatuförsäljarna, en åtgärd som på sikt kan leda till rejäla spänningar om man inte infriar löftet att ge de utfattiga damerna vettiga platser på centralbasaren.
Moderniseringen av Georgien rusar vidare. Ibland är det svårt att se vad vanliga medborgare tjänar på det hela.
Men pratar man med folk som bodde här under det mörka 1990-talet är alla överens om att landet har gått från ett rent helvete till ett smutsigt paradis på bara några decennier. Georgiska bekanta som flyttat utomlands berättar att de fortfarande under sina besök här kan minnas den gamla skräcken för rånarligor och miliser. ”Man hörde skottlossning varje natt”, lyder ett vittnesmål.
Ja, inbördeskrigets och maffians och de eviga strömavbrottens tid är tack och lov förbi. Georgien är tryggt och stabilt. Fattigdomen och arbetslösheten är de stora problemen, men i dagarna kom i alla fall siffror om att reallönerna ökar – med besked, tack och lov.
Vem ska betala för den fortsatta utvecklingen? Turisterna, förstås. Just nu slår Georgien alla rekord i antal besökare per månad.
Vid frukostbuffén på Fabrika sitter ett gäng amerikanska sportfånar och vräker sig i linnen och shorts. Det är nu det går upp för mig: till och med idioterna har börjat hitta hit. ▪
