Statsrådet sänkte rösten. En höjdpunkt i anförandet under tisdagen nalkade sig. Nu skulle han för S-kongressen avslöja vad som var orsaken till problemen i den svenska välfärden, ja, förklaringen till varför skolans resultat inte är godkända. En nästan omärklig paus utgjorde avstampet. “New Public Management”. Han sade det med tonartssänkning. Ett antal entusiastiska ombud applåderade.
Vad applåderade de? Hur många av de närvarande hade kunnat precisera vad Ardalan Shekarabi menade? New Public Management har varit det nya svarta när det gäller att i generella ordalag peka ut syndabockar. Det är tillräckligt vagt eftersom det inte finns någon enhetlig definition av fenomenet, så begreppet blir en mädchen für alles, lite som ”den svenska modellen” eller ”svenska värderingar”. Använd det så att det passar dina syften.
Men på en generell nivå handlar NPM om att formulera mål, mäta resultat och skapa incitament för bättre resultat. Handlingsplan, måluppfyllelse, verksamhetsplanering, incitamentsstrukturer och effektivisering är begrepp som går att återfinna i häradet. Det är inte rocket science att ogenomtänkta handlingsplaner eller felaktiga incitamentsstrukturer ger negativa effekter. Man får ofta de svar man ber om. Belönar man enkom snabbhet, riskerar kvaliteten att stryka på foten. Men det är också självklart att alla verksamheter mår bra av att söka optimala styrsystem och sätt att mäta resultat. Att en person på statsrådsnivå avfärdar ett generellt samlingsbegrepp i sådana svepande ordalag som civilministern tillåter sig, är genant. Och omgivningens applåder gör det inte bättre.
Efter att ha levererat analysen att styrsystem bär skulden, fortsatte statsrådet i mer agitatorisk stil: ”Vi älskar mångfald. Vi älskar valfrihet. Men vi hatar när skattebetalarnas pengar slösas bort.”
För dem som inte har bevistat ett beslutande årsmöte i ett parti, kan det framstå som lätt overkligt att höra vuxna tala på det här sättet om regulatoriska frågor med potentiellt långtgående konsekvenser. Det är till intet förpliktigande ord, som bara används för effekten i stunden utan något som helst krav på sig att efterlevas konsekvent.
Vad betyder det att Socialdemokraterna älskar mångfald? Ja, ett konkret exempel som civilministern gav i torsdags till Aftonbladet, är att ”svensk skola ska vara fri från religiösa inslag” (vi vet ännu inte om kippor kommer att förbjudas). Vad betyder det att Socialdemokraterna älskar valfrihet? Ja, exempelvis som Malmös kommunalråd Andreas Schönström sade 2012 med adress till alla vinstdrivande aktörer inom välfärden: ”Nu räcker det. Festen är slut. Dags för er att dra”.
PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.
Anmäl dig härOch vad betyder det att Socialdemokraterna hatar när skattebetalarnas pengar slösas bort? Inte mycket, är slutsatsen på hemsidan sloseriombudsmannen.se. Faktum är att just S-styrda Malmö utmärker sig på temat ”dags att dra”. 125 resor sedan 2014 har genomförts av politiker och tjänstemän till bland annat Paris för att få inspiration för julfirande, och Osnabrück för ett fontänseminarium.
Det är förvisso småttiga saker i jämförelse med de stora kostnadsposter S-regeringen nu förvaltar, och som på goda grunder kan kritiseras för att de inte är så effektiva som man skulle kunna förvänta sig. Det tröstar föga att regeringspartiet hatar att det händer.
Det beslut som S-kongressen till sist antog för att kondensera det socialdemokratiska ordflödet i hanterlig att-sats-form var att ställa sig bakom kravet på "ett regelverk som sätter stopp för vinstjakt i skola, vård och omsorg". Marx vann därmed omröstningen. S-kongressen fastslog en normativ syn på vinst som något som inte aktivt ska eftersträvas genom målmedvetna strategier och beslut. Vad det i praktiken innebär för alla de kommuner, S-styrda inkluderade, som i dag har underleverantörer inom skola, vård och omsorg på alla ledder och bredder i verksamheterna, har inte ombuden en susning om. Men så ser partilogik ut. Känslan därinne är viktigare än verkligheten där ute. Det är provocerande lättsinnigt.
