”Jägareförbundet, varför hatar ni Miljöpartiet?”

DEBATT | SVENSK JAKT

Nu är Jägareförbundet i gång igen med en hetsjakt utan saklig grund mot Miljöpartiet. Som jägare sedan femtio år och dessutom initiativtagare till bildandet av MP för trettiosju år sedan har jag om och om igen haft anledning att undra över Jägareförbundets blinda hat mot miljörörelsen i allmänhet och MP i synnerhet. Vid ett tillfälle utträdde jag till och med ur förbundet, vilket är ganska opraktiskt för en jägare, men återinträdde på uppmaning av MP-ledningen.

Som medlem under årens lopp i ett dussintal olika jaktlag i Skåne, Småland och Stockholmstrakten har jag bland jaktkamraterna aldrig mött någon som ens avlägset liknar den osorterade hätskhet som ständigt strömmar ut från Jägareförbundets ledning, nu senast i Svensk Jakts aprilnummer med rubriker som ”Ett jaktfientligt parti tillåts diktera villkoren” och ”Jakten äventyras av MP”.

Naturligtvis finns det detaljer kring jakten där MP har en annan linje än Jägareförbundet. Men här handlar det om att Jägareförbundet utan minsta saklig grund beskyller ett regeringsparti för att företräda en allmänåsikt som är ”fientlig” mot hela den verksamhet Jägareförbundet står för. Det är direkt lögnaktigt.

I MP:s partiprogram står följande:

”Det är viktigt att det ekologiska perspektivet sätts i fokus vid jakt och att naturvårdsintressen får företräde. Även djurskyddsaspekter ska beaktas. Jaktformer som utsätter djur för onödigt lidande ska inte vara tillåtna. Sverige ska hysa långsiktigt livskraftiga stammar av de fyra stora rovdjuren: varg, lo, björn och järv. Rovdjurens existens i Sverige ska inte enbart ses som överlevnad utan rovdjuren måste även ges möjlighet att återfå något av sin ekologiska funktion i ekosystemet.”

Vad har Jägareförbundet emot detta? Jag trodde att Jägareförbundet hävdar att jakt i allmänhet är en ekologisk verksamhet. Jägareförbundet brukar framställa sig som naturvårdsintressets främsta företrädare genom jägarnas verksamhet som ekotop- och viltförvaltare. Jägareförbundet står väl också för att djurskyddsaspekten skall beaktas?  Såvitt jag vet vill Jägareförbundet inte utrota någon rovdjursart utan står för att det skall finnas livskraftiga bestånd.

Som synes finns i MP-programmet inte minsta antydan om att partiet skulle vilja förbjuda jakt eller skulle anse att all jakt alltid är moraliskt förkastlig. Samtidigt finns det en utbredd insikt bland MP-are om att jakt handlar om att ta liv och verksamheten därför kräver extra eftertanke.

Min erfarenhet är att utvecklingen bland jägarna stadigt gått i motsatt riktning mot hatupptrappningen i Jägareförbundet. Säkerhetsregler under jakter har höjts, kraven på skjutskicklighet och vapenhantering har skärpts, alkohol under jakt har förbjudits, eftersökspraxis har blivit strängare (av djurskyddsskäl), urvalet av byte i syfte att trygga uthållig ekologisk jämvikt för arterna har gjorts noggrannare. Det fanns en tid, i MP:s barndom, då jag på grundval av mina erfarenheter som jägare sedan tonåren tog för givet att Jägarorganisationer skulle uppskatta att ett nytt parti sätter naturens framtid i fokus. För vad finns det kvar för jaktmöjligheter om vi låter kortsiktiga produktionsintressen ta överhanden och förstöra bytesdjurens livsmiljöer?

Få människor är så direkt berörda i sitt vardagsliv av att det finns en levande natur, som jägare. Och bland vanliga jägarvänner har min förmodan bekräftats, jag har aldrig drabbats av negativa påhopp i jaktsammanhang på grund av min partitillhörighet. Från Jägareförbundet har det varit på motsatt sätt, månad in och månad ut genomsyras Svensk Jakt av blint hat mot allt miljötänkande och mot Miljöpartiet.

Vad har då orsakat Svensk Jakts senaste utbrott? Jo, att Socialdemokraterna ”skänkt bort förvaltningsdelegationernas sammansättning till Miljöpartiet”. Man är upprörd över att ”miljösidan får mer makt över jakten”, som om ”miljömakt” över jakten inte skulle vara helt i enlighet med Jägareförbundets officiella anspråk på att skydda miljön? Konkret handlar det om Jägareförbundets så kallade allmänna uppdrag. De flesta medborgare i Sverige har nog ingen aning om att jakten är organiserad på ett ganska unikt sätt, där en intresseorganisation (Jägareförbundet) fått i uppdrag att administrera något som inom andra områden självklart uppfattas som en myndighetsuppgift som skall skötas av en opartisk statsmakt.

Nu finns det en del inom miljörörelsen och Miljöpartiet som ifrågasätter om detta är rimligt, eftersom det skapats ett intryck av att Jägareförbundet utvecklas i en alltmer sekteristisk riktning där man tycks företräda bara den lilla extrema minoritet bland jägarna som vill utrota rovdjuren och spottar på miljö och ekologi i jaktsammanhang.

Med det öppna hatangreppet på miljörörelsen och Miljöpartiet i Svensk Jakts aprilnummer skjuter Jägareförbundet sig själv i foten. För tydligare kunde det inte gärna bevisas att Jägareförbundet inte alls agerar som förvaltare av ett ekologiskt allmänintresse utan i själva verket agerar som redskap för ett extremt miljö- och naturvårdsfientligt särintresse.

Hur kan man annars utan ett enda konkret exempel stämpla Miljöpartiet som ett ”jaktfientligt parti”? Hur kan man annars gå i taket för att miljöminister Karolina Skog (MP) beslutat skapa bättre balans i den organisation som skall ansvara för ”viltförvaltning” (något som alltså inte enbart handlar om jakt!)? Genom Svensk Jakts utfall tappar Jägareförbundet masken och framträder som naken motståndare till allt vad miljö- och ekologihänsyn heter i jaktsammanhang. Observera: Det är inte miljörörelsen och Miljöpartiet som har stämplat Jägareförbundet (och definitivt inte jägarna) som fientlig motpart, det är Jägareförbundet som nu åter utfärdar en krigsförklaring mot hela miljö-Sverige.

Mot den bakgrunden framstår det som paradoxalt när Jägareförbundets ordförande Björn Sprängare i samma nummer av Svensk Jakt framträder med en rad vackra ord om ”jaktetik” och ”civilkurage”. Jo, jag har fått intrycket att Björn Sprängare är en hedersman. Jag har inbillat mig att han står över hatdebatt på nättrollsnivå. Så kanske står han inte bakom Svensk Jakts krigsförklaring mot hela den gröna rörelsen. Kanske är han avväpnad av en inre palatskupp. Kanske har Jägareförbundet och dess tidning kidnappats av en extrem miljöhatarklick? Jag är nog inte den ende jägaren i Sverige som skulle önska ett klarläggande.

Per Gahrton

före detta riksdagsledamot och EU-parlamentariker (MP)