Ett terrordåd påminner oss om den mänskliga ekvationen för ett fungerande samhällskontrakt: Friheten kräver ansvar. Vill vi ha friheten, måste vi ta ansvaret för den. Detta gör sig återkommande bekant, oavsett vilka aspekter av tillvaron det gäller. Vi lär våra barn att ta mer ansvar genom att steg för steg ge dem mer frihet. Vi lär dem att friheten förutsätter eget, personligt ansvarstagande. Vi lär dem att glädjas åt sina framsteg och att erkänna och lära av de misstag som görs längs vägen. Kunskap är frihet, men frihet är inte alltid enkelt eller bekvämt.
Kunskap är tvärtom uppfordrande, och kan i likhet med förändringar kännas jobbigt, eftersom det kräver något av oss. ”Jag vill bara ha de förändringar som är positiva för mig, men inga förändringar som innebär något negativt”, är en högst vanlig reaktion på samhällsfenomen oavsett det gäller vetenskapliga genombrott, tekniska framsteg eller migration. Det är en lika utopisk som farlig inställning, och dragen till sin spets kommer den att leda till efterfrågan på en totalitär stat. Det är uttryck för en statisk syn på människor och samhällsutveckling, vilket historien och nutiden återkommande visar är en falsk föreställning.
Låt mig ge tre exempel på aktuella samtidsfenomen som visar varför vi behöver ta ansvar för att vårda friheten och motverka dess baksidor utan att ifrågasätta själva friheten.
För det första: Vår hälsa. Det har visat sig att den mänskliga fysiska konstruktionen är ganska oförändrad över tid. Den har inte så snabbt anpassat sig efter förändrade livsmönster. Jämfört med stenåldersmänniskorna äter vi mer än vi rör oss, och ett rejält påslag av raffinerat socker, transfetter liksom alkohol gör inga underverk med vår hälsa. Detta är ett faktum, stött av vetenskapliga studier av människokroppen, och med den kunskapen har vi tvingats ta ansvar för konsekvenserna av friheten att stoppa i oss det vår vilja och plånbok tillåter.
I stället för hårt kroppsarbete eller långa transporterande promenader, tar vi oss till gym och springer på elektroniska löpband. En fantastisk hälsoindustri har vuxit fram med personliga tränare, hälsocoacher, yogagrupper, ett outsinligt utbud av nötter, rötter, gryner, skott och bär – ibland blandade och ihoptryckta och snarlikt designade de chokladkakor de är ämnade att försöka konkurrera med.
Alla klarar inte av att handskas så väl med friheten att låta bli att röra sig, äta onyttigt eller dricka skadligt. Men svaret är inte ett allmänt förbud av socker, fett och alkohol.
Mitt andra exempel: den nya tidens medielandskap. Den tekniska utvecklingen ger oändliga möjligheter till kommunikation, information och nätverkande över alla tänkbara gränser. Alla kan sätta upp en hemsida eller en blogg. Vi får nya vardagsrum i sociala medier. Alternativa medier kan berätta sådant som de anser att de traditionella missar. Den här utvecklingen och ökade friheten på kommunikationssidan är både enastående, möjliggörande och oroväckande på samma gång.
Den hindrar etablerade mediehus från att bli för självnöjda. Deras kurerade nyhetsflöden med kommentarer och analyser, måste tåla att bli jämförda inte bara med konkurrenter utan också utmanare. Det kommer sannolikt att tvinga dem att bli bättre. Säpo har återkommande rapporterat att Sverige är föremål för desinformationsattacker från utländsk makt. En del alternativa medier uppträder på ett skamlöst sätt och presenterar ”information” som snarare borde torgföras som falsk och uppviglande agitation.
Men svaret är inte att införa en statlig censurmakt eller att förbjuda andra aktörer än public service att verka i flödet. Det vore, kanske ur någons perspektiv mer bekvämt, men på samma sätt som när det gäller ansvaret för hälsan, behöver vi nu acceptera att samhällsutvecklingen har fört oss till en punkt där vi behöver ta mer personligt ansvar för vår e- och mediehälsa, fräscha upp baskunskaperna i källkritik och uppgradera inte bara datorns virusskydd, utan även våra sinnens motsvarighet.
För det tredje: migrationen. Vi har alltid rört på oss, när vi har kunnat. Våra förhistoriska jag vandrade över jorden, och nu upplever vi återkommande stora flyttströmmar. Det är en seger för mänskligheten; att kunna förflytta sig över stora områden och tillryggalägga långa distanser, nu inte bara på jorden utan även ute i rymden.
Friheten att röra sig har blivit större och större för allt fler, men kommer också att missbrukas av några få. Den nyligen så hett diskuterade Sverigebilden är på somliga turistorter gravt nedsolkad av svenskar som reser dit och beter sig på ett sätt som skulle göra vikingar generade.
Terrorister rör sig också över gränser. Det ska understrykas att långt ifrån alla terrordåd har en koppling till det faktum att människor rör sig över gränser. Men allt fler sådana har drabbat Europa under de senaste åren, och så tycks också fallet vara med Stockholm den 7 april.
Svaret är inte att förbjuda människor att resa till andra ställen där terrordåd skulle kunna inträffa, eller förbjuda människor att resa hit. Men kunskapen vi har skaffat oss genom brutala erfarenheter måste omsättas i ansvar till skydd för friheten. Vi vet sedan flera år att Europa är utpekat som det nya slagfältet för den terrorism som bär islamisternas mål. Vi vet att terrorister med högerextrem profil också ser lockelsen i Sverige.
Den kunskapen har gjort att Sverige har rustat sig. Tränat och övat, samrått internationellt. För varje dåd växer kunskapen. Efter Bryssel fick vi bekräftat att flygplatser och tunnelbanor är känsliga punkter. Den insikten visade sig ha vunnit praktik i fredags i Sverige. Många på plats har också vittnat om hur rådigt och effektivt polisstyrkor agerat.
Nu får vi genom denna fruktansvärda händelse möjlighet att bygga på kunskapen ytterligare. Prestigelöst utvärdera vad som fungerade väl, och vad som behöver fungera bättre. På individ- och samhällsnivå. Både proaktivt och reaktivt. Hur agerade vi, ställda inför denna kris? Hur lång tid tog det innan räddningspersonal var på plats? Hur är det möjligt att en lastbil ens kan ta sig in på en gågata? Hur fungerade kommunikations- och informationskanaler? Och så vidare.
Vi är skyldiga dem som föll offer att ta vara på kunskapen. Det är vårt ansvar för friheten.
