1966 utkom den av lundasociologen Göran Therborn redigerade boken ”Den nya vänstern”.
Jag fanns själv på plats i Lund då det begav sig men kunde konstatera att Therborn och hans medförfattare som sökte röra sig bort från Sovjetkommunismen inte hade någon större framgång. Detta var en tid då maoismen fångade de unga vänstermänniskorna. De tyckte att Therborns variant av kommunism var på tok för mesig.
Therborn lämnade sedan Sverige och var sedan aktiv som marxistisk sociolog först under lång tid i Holland och sedan under några år fram till pensionen i Storbritannien.
Idag gjorde han come back i svensk debatt genom en mångordig betraktelse på Aftonbladets kultursida.
Huvudpoängen i artikeln var göra reklam för det faktum att han tillsammans med Daniel Suhonens tankesmedja Katalys ”håller på att dra i gång analyser och offentliga diskussioner om klassamhället i dagens Sverige”.
Artikelns språkbruk skiljer sig högst avsevärt från det Therborn under årens lopp skrivit i New Left Review och en misstanke är att det är Suhonens retoriska kunskaper som bidragit till mycket av texten. Typ: ”Vreden är stor över det system och de ansvariga som har förrått det svenska folkets progressiva historia och möjligheter”.
Nu precis som 1966 är udden ytterst riktad mot det socialdemokratiska partiets ledning. Då ledde Therborns revoltmaning alltså till att han gick i akademisk exit utomlands. Förmodligen är prognosen för framgång denna gång inte så mycket bättre nu 50 år senare.
Vill man läsa något tänkvärt om den populism som Therborn & Co drar en lans för kan man läsa Patrik Kronqvist i Expressen idag eller denna analys från New York Times som Kronqvist hänvisar till.
Svenska folket lär inte falla för Therborns och Suhonens frestelse. Får man hoppas.
