Podcasten Kongressen är numera inte riktigt lika envetet fokuserad på amerikansk politik som under valåret 2016.
I veckans utgåva finns en ypperlig intervju med Johan Norberg. Tänk om han fick all den mediala uppmärksamhet han förtjänar! Få personer säger så mycket klokt på så kort tid som han.
Det han pekar på är en kombination av viktiga fakta som inte kommer fram tillräckligt i en medievärld fokuserad på elände och en politisk analys av samband som verkligen skapar förståelse.
När jag lyssnade på Norberg-intervjun tänkte jag på två böcker som jag just nu läser.
Den ena är Eric H Clines nyutkomna ”1177 B.C. - The Year Civilisation Collapsed” (Princeton U P). Den ger verkligen ett tänkvärt perspektiv på vår tids framtidsångest framkallad av att vi utsätts för katastrofrapporter 24/7 i alla tänkbara medier. Undergången är nära är förvisso inget nytt budskap men här handlar det alltså om år 1177 före Kristi födelse då de blomstrande bronsålderskulturerna runt Medelhavet och Mellanöstern kollapsade,
De kulturer, de samhällen som då gick under hade utvecklats underi nästan två tusen år och det som följde var världshistoriens första mörka tidsålder. Den andra följde efter det romerska imperiets fall femtonhundra år senare.
PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.
Anmäl dig härCline är inte det förste som skriver om en stor kulturs sammanbrott. Edward Gibbon skrev sin berömda bok om det romerska imperiets undergång redan på 1780-talet.
Cline drar inga slutsatser om vad som kan hända framöver med den värld vi lever i.
Jag frågar mig ju om inte 1900-talets enorma krig inte i sig är att betrakta som en motsvarighet till 1177 f Kr. Min fundering är att det kanske idag främst handlar om att söka bevara och utveckla de fruktbara ordningar som följde på det förfärliga 1900-talet.
Idag råder det, som Norberg påpekar, ingen brist på politiska figurer som mera är inställda på att destruera än att bevara och utveckla. Just de kanske borde läsa Clines bok.
Den andra boken är Walter Scheidels ”The Great Leveler” med den magnifika underrubriken ”Violence and the history of inequality from the stone age to the twenty-first century” (också Princeton U P).
Den får jag väl rekommendera som nyttig läsning för alla de både till höger men främst till vänster som i jakten på jämlikhet är beredda att offra en god samhällsordning. Scheidels slutsats är att det endast är storkrig, staters sammanbrott, revolutioner ock katastrofala epidemier som någonsin på riktigt skapat en radikal jämlikhet.
Kan fredliga politiska reformer hålla undan de katastrofer som annars är den enda säkra vägen till jämlikhet? Scheidel menar, som jag uppfattar honom, att man ska vara försiktig med sina önskemål om jämlikhet eftersom vi vet vilka vägarna härtill är. ”Be caredul what you wish for”, är bokens slutord.
Människosläktets förmåga till destruktion är ett genomgående tema i båda böckerna. Den förmågan nådde en höjdpunkt med de amerikanska atombomberna mot Japan.
Den ömsesidiga förstörelseförmågan har sedan dess åtminstone lett till en sådan balans att vi inte fått fler kärnvapenkrig.
Inte ännu.
