Sjukvårdsminister Gabriel Wikström är oroad över förlossningsvården och har därför bjudit in sju landsting till ett möte om två veckor. Det borde ge honom tillräckligt med tid för att sätta sig in i vilken potential till kvalitetsförbättringar och resursbesparingar som finns i förlossningsvården och övrig vård om landsting och andra vårdgivare systematiskt börjar följa upp resultaten.
De senaste decennierna har fokus legat på produktivitet i vården. Hur många operationer utförs och hur många patienter träffar en läkare per dag? Det är viktiga mått, men vi måste gå vidare. Blir vi friskare eller sjukare av vården? Hur mår mammor och barn efter förlossningarna? Vad kostar ett helt förlossningsförlopp och hur skiljer sig det mellan olika vårdgivare? Det är dags att gå ifrån produktivitet och i stället styra vården utifrån det värde som skapas, det vill säga uppnådda hälsoutfall i relation till resursåtgång.
När man rensar för att patienterna är olika återstår fortfarande omkring dubbelt så hög för att drabbas av infektion i Solna.
I vårt statistikälskande land vet vi mycket om kvinnor som föder barn. Vi vet vilken härkomst de har, vad de väger, hälsostatus, ålder, vilka komplikationer som tillstöter, barnens hälsa och hur mycket resurser som går åt. Dessutom finns i dag avancerade analysmetoder som svenska forskningsteam, finansierade av skattepengar, arbetat fram för att det ska kunna gå att jämföra vården på kliniknivå oaktat om en klinik tar emot patienter med andra förutsättningar än en annan.
Är det till exempel rimligt att infektionsrisken nästan är tre gånger så hög efter en förlossning på Karolinska Solna som på Södra Älvsborgs sjukhus? När man rensar för att patienterna är olika återstår fortfarande omkring dubbelt så hög för att drabbas av infektion i Solna. Allt enligt det nationella forskningsprojektet Sveus, inom vilket landstingen utvecklat en världsunik teknikplattform som kan följa upp hälsoutfall och insatta resurser på ett sätt som möjliggör jämförelse mellan vård-givare på äpple med äpple-nivå.
Vi har alltså kunskapen. Frågan är om vi har förmågan och modet att använda den? Sverige skulle lätt kunna bli bäst i världen på att tillgängliggöra resultatet av vården till patienter, medborgare och de som arbetar i vården.
Enligt Sveus förlossningsrapport finns det potential att minska både andelen bristningar och infektioner vid förlossningar i Sverige rejält och markant sänka kostnaderna om hela förlossningsvården arbetade som den bästa kliniken.
Detta alltså oavsett om man har ”lätta” eller ”svåra” patienter. Och nu talar vi enbart förlossningar. Tänk om vi arbetade så här med alla patientgrupper och behandlingar. Vilka enorma vinster i vid bemärkelse som skulle kunna skapas.
Men just ja, vinst i vården ska det ju inte vara.
