Man bör inte generalisera, men forskning visar att långa, attraktiva och manliga tech-entreprenörer har 36 procent större chans att få riskkapital. Låt mig förtydliga, de har 36 procent större chans att få riskkapital än stackars korta, oattraktiva, manliga tech-entreprenörer.
Den riktigt skrämmande siffran är att män generellt sett har 60 procent större chans att övertyga riskkapitalister att investera än kvinnliga grundare, allt enligt studier utförda av Harvard, Wharton och MIT.
Det spelar tydligen ingen roll för kvinnorna om de är långa, korta, vackra eller fula. Trots att allt annat var lika i experimenten, lyckades få kvinnor övertyga investerare att satsa.
Jag ägnar dagarna åt att fundera på dynamiken i mötet mellan investerare (oftast seniora män) och tech-entreprenörer som söker kapital för sina affärsidéer. Det är en spännande psykologisk dans eftersom varken köpare eller säljare vet vad framtiden innebär.
Statistiskt är det dårpippi, det vet alla. De som lyckas kamma hem investeringar har sålt en dröm om framtiden, kittlat investerarens fantasi, ego och/eller nyfikenhet och inte minst etablerat förtroende för sin förmåga att bygga något stort.
Allt vi gör är sälj och kommunikation, även om många tror att de har en rationell förmåga att utvärdera affärsmöjligheter och risk. Sanningen är den att vi styrs till stor del av generaliseringar, ego, erfarenheter, fördomar och subjektiva emotionella reaktioner. Vi har också en tendens att omedvetet fördra det vi känner igen.
Min erfarenhet som investerare och riskkapitalsökande entreprenör är att det händer något tidigt i mötet mellan köpare och säljare som påverkar kvalitén på diskussionen och med det mötets utgång.
Den långe, stilige och manlige entreprenören får första frågan från lyssnande investerare efter kanske 10-15 minuter. Den kvinnliga entreprenören med oväsentligt yttre får första frågan betydligt tidigare. Hon har inte hunnit leverera huvudbudskapet och inte sällan tappar hon flytet genom att svara artigt.
Tiden rinner på och ängsliga investerare får ett intryck av att de fortfarande inte förstått affärsmodellen. Hon övertygar inte. Trots att alla ville väl, förstod ingen efteråt vad som hände.
Varför ställer män frågor tidigare, när kvinnor presenterar? Ingen aning. För att de är supernyfikna och inte kan hålla sig? För att de vill visa sitt engagemang? För att de vill att andra i rummet ska förstå hur mycket de också kan?
Det tråkar ut mig att fundera på det. Men det är dags att öka förändringstakten genom upplysning och medvetenhet om våra beteenden.
Låt alla entreprenörer få prata till punkt. Mina yngre branschkollegor har alla fattat grejen och jag har stora förhoppningar att vi kommer skratta åt tiden då enbart 7 procent av riskkapitalet gick till kvinnliga grundare.
