På en skola i Sverige ska eleverna ha maskerad. Hippie-tema. Kul! Ungarna går hem och rotar i sina föräldrars garderober. Min bekant har sparat all möjlig skit.
Ungen går lycklig till skolan som värsta Charles Manson-bruden. Lagom till lunch ringer ungen och gråter för att läraren lagt beslag på pannbandet: Mammas fett supercoola pannband: Det föreställde en marijuanaplanta. Och det är något hemskt och förbjudet.
Det är mitt första exempel. Här kommer nästa:
En författare skriver om 30-talet, hon skildrar en tidsanda som påminner om vår. Hon gestaltar det bland annat med det på den tiden vanligt förekommande skällsordet: neger. Det måste bort. Förvisso var 30-talet marinerat i rasism, n-ord och ännu värre jävligheter, men språkbruket ska bort. Det är förlagets policy.
En kollega skriver en krönika om Donald Trump. Hon påstår att han är en ADHD-gubbe. Bristande impulskontroll, extrema utspel, synnerliga koncentrationssvårigheter, känslomässigt oberäknelig. Redaktionen blir stressad. Det kan vi inte skriva i tidningen. Trump kan vi baktala, men tänk bara hur kränkta alla föräldrar blir som har barn med ADHD. Stryk eller omformulera.
Omformulera… behåll det ordet på tungan.
Böcker tas bort från bibliotek, statliga institutioner ställer in föreställningar. Man suddar i texter, dammsuger barnböcker. En bokhandlare vägrar sälja det ena, en annan det andra. Självaste statsministern går in och rättar en grötmyndig författare på yvig turné. På universiteten krävs triggervarningar. Snart ser väl kurslitteraturen ut som cigarettpaket. Om du suger i dig det här blir du äcklig, får variga bölder och kommer till slut att dö.
Det finns många exempel. Alla får inte plats här. Jag hoppas kunna göra min poäng ändå.
Att det är något synnerligen obehagligt på gång. Det luktar opportunism. Vi skapar luckor – inte bara i vårt språk utan på sikt även i vår förståelse.
Tror vi verkligen på allvar att om vi pyntar på skiten och städar lite i hörnorna så försvinner smutsen? Är vi så ytliga?
Har hela svenska medelklassen skaffat mattfransar att sopa in sig själv under? Tror vi att vi rår på oförståndet och illviljan genom semantiska trollkonster? Fattar vi inte att vi driver folket i stugorna rakt i armarna på SD och värre än så.
Alla blir rasande när de behandlas som barnungar. Så underskattas väljare och läsare å det grövsta. Vem tror vi att vi lurar?
Vad är det som har hänt? Vad är det vi är så rädda för att få syn på?
Hotet är inte en flod av okontrollerad invandring utan vår enorma beröringsskräck för vår egen destruktiva potential. Om man som vi placerat den lättsinnigt utanför landets gränser är det inte konstigt att vi blir lamslagna när de öppnas.
Detta är allvarligt. Ängsligheten över att kränka någon, rädslan för att bli missförstådd, skräcken över att bli tagen för rasist lägger betsel överallt.
En människa utan integritet kommer aldrig att kunna fatta beslut som hon kan stå för. Hon blir en liten funktionär. En anpassad grå, tillrättalagd, kastrerad medlöpare.
Det finns ett riktigt bra uttryck på spanska ”hacerse el sueco” – det betyder ”göra sig svensk”. Det används när någon låtsas att den inte hör, för att slippa göra någonting jobbigt.