Victoria Seemann: Önsketänk om nyanlända

Samma bild av invandring som möjlighet för att vända den negativa utvecklingen i avfolkningsbygder togs upp i söndagens SVT Agenda. I debatten mellan Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Moderaterna betonades ökat statligt ansvar, effektivare avvisningar och hårdare krav på att nyanlända flyttar dit jobben finns. Saknades gjorde en diskussion om de stora reformer som i realiteten skulle krävas för att få fler nyanlända i arbete.

Som ett exempel var arbetslösheten i Jämtlands län 4,8 procent bland inrikesfödda men 32,5 procent för utrikesfödda under 2016. När Dagens Samhälle granskade jobbstatistiken fann de att arbetslösheten bland utrikesfödda är 25 procent eller högre i över hälften av Sveriges kommuner (19/10–2016). På nationell nivå är arbetslösheten 4,3 procent bland inrikesfödda.

I Hultsfred där arbetslösheten bland utlandsfödda är över 40 procent har mottagandet kollapsat och man betalar inte längre ut försörjningsstöd till nyinflyttade. "I dag överträder vi flera lagstiftningar" säger socialnämndens ordförande Per-Inge Pettersson (C) till Sveriges Radio och tar arbetsmiljölagen och skollagen som exempel.

Svenskt Näringsliv har på goda grunder varnat för att en ny underklass växer fram. De pekar på att går elva sökande till varje enkelt jobb, att jämföra med tre sökande per jobb för bara ett år sedan. Moderaterna har räknat ut att det skulle behövas 150  000 enkla jobb till 2020 för att möta behovet från arbetslösa och nyanlända utan gymnasieutbildning.

Men för att enkla jobb ska växa fram krävs stora reformer. Tyvärr finns det inga indikationer på att en uppgörelse mellan arbetsgivarna och fackförbunden gällande exempelvis flexiblare anställningsregler är på gång.

Socialdemokraterna vill inte göra det billigare att anställa och höjer i stället skatter på arbete, flyg och lastbilstransporter. Sannolikt kommer behovet av arbetskraft minska när skattehöjningarna mot kommunerna bortom storstäderna slår igenom.

Fler anställningsformer med lönesubventioner är inte heller lösningen. Bidragsjobben är ineffektiva och leder enligt en utvärdering från Statskontoret (2011) sällan till riktiga, osubventionerade jobb. Allianspartierna förespråkar numera en nedläggning av hela Arbetsförmedlingen för att den bevisligen inte fungerar.

Mer utbildning framstår som den enda återstående lösning där det finns en blocköverskridande samsyn. Sverige har många bristyrken i stort behov av kompetens. Trots utökade utbildningssatsningar måste partierna dock lösa frågan om var de som är för gamla, eller inte har förmågan, att fullfölja minst en gymnasieutbildning ska ta vägen.

Väntan på ett borgerligt maktskifte med tillräckligt stöd för att på allvar skapa en mer flexibel arbetsmarknad kan bli lång. För de många utrikesfödda som sitter arbetslösa passerar samtidigt livet förbi.

Att klumpa ihop alla nyanlända i en grupp och hävda att det är lösningen för kommuner med dålig befolkningstillväxt är orealistiskt. Vad som behövs är rätt kompetenser som matchar mot företag med förutsättningar att växa. Utan en regering med reformvilja är det ohållbara kostnadsökningar snarare än möjligheter som går kommunerna till mötes.