![[object Object]](https://images-6.svd.se/v2/images/f8add4e9-2949-4202-b62e-c379e4e528a9?fit=crop&h=417&q=70&w=625&s=8b840ef4d25277e4853998f73c88f73afbc07243)
Den första bilden är från ritningen till huset man vill riva. Ett välbevarat stenhus i fyra våningar invid Nybrogatan, ritat 1873 av ingenjör Julius Frosell och byggt av Stockholms Byggnadsförening.
Ett elegant och storstadsmässigt bostadspalats, med rikt dekorerad fasad som hållits i originalskick, vackra valvbågar i gatuplan, och två meter höga spröjsade fönster.
Den andra är vad ägaren vill bygga. En fasad av metall, glas och stålprofiler.
![[object Object]](https://images-5.svd.se/v2/images/0bdd0850-a68a-44c6-8029-0eb191394233?fit=crop&h=417&q=70&w=625&s=4ac3ea1a08608a0355031a4482deb4a58ed008a8)
Den gamla fönsterornamentiken ersätts av perforerade plåtar och ramar i ljust behandlat trä. Variationen i stenhusets fasad tänker man sig kompensera med oregelbundet monterade metallelement i varierande djup. Överst vrider sig taket asymmetriskt för att kunna klämma in ytterligare verksamhetsyta och ändå hänga ihop med det påbyggda gathuset.
Varför? Den nuvarande byggnaden uppfyller inte ”dagens krav på yteffektiva och miljöriktiga kontorslokaler med öppna och flexibla kontorsplan”, tycker ägaren.
Att arkitekterna struntar i medborgarnas åsikter har varit uppenbart länge. Frågan är varför Länsförsäkringar – vars dotterbolag Humlegården fastigheter driver rivningsplanerna – inte är mer rädda om sitt rykte. Ingen kan förvånas om stockholmarna börjar se sig om efter andra lösningar på sina bank- och försäkringsbehov.
Invånarna har aldrig förlåtit de politiker som ledde rivningarna under förra seklet. Varför skulle de förlåta företag?
