Information
Souvenirer
 TILLBAKA TILL REPORTAGE & INTERVJUER
2007-06-06
Intervju med Johan Andersson
Skriven av: Måns Renntun
Nu har "den evige talangen" kommit till Malmö för att en gång för alla visa att han är så mycket mer än det som epitetet talang antyder.
Johan Andersson har kommit till Malmö FF för att visa vad han kan göra på en fotbollsplan när han är som bäst.

Publikens reaktioner efter att Johan Andersson byttes ut i mitten av andra halvlek mot Gefle har det skrivits spaltmeter efter spaltmeter om. Men strax under ytan av i de något felriktade yttringarna (Johan var slutkörd) så fanns det en härlig uppvisning av uppskattning från Malmö stadions publik för nyförvärvets injektion i laget.
- Det är alltid kul att ha publiken vill ha en kvar. Men jag tyckte att det kändes som att det var läge. Jag var ganska trött så det var nog ganska bra med ett byte.

Vi backar bandet ett par månader. Johan Andersson fick sämsta möjliga start i MFF. Efter bara ett par veckor hoppade knäskålen ur led och för spelaren som i två år kämpat med skador väntade nu ytterligare sju veckors rehabilitering för att bli frisk igen. Tidpunkten, den 2:e februari, kunde inte ha varit mer prekär. Efter en tuff inledning av försäsongen med mycket fysik började fokus flyttas över till själva fotbollsspelandet. Att då som ny spelare i ett lag inte få visa upp sig måste vara tufft, mycket tufft. Eller?
- Jag ville jättegärna ha en skadefri försäsong då jag kunde jobba igenom allt. Så det kändes tungt i det läget. Men jag har haft många skador så jag vet vad det går ut på, att hålla humöret uppe och jobba på.

Hur kände du dig när du inte kunde vara med på försäsongsträningen?
- Det är svårt att säga. Man blir lite stressad när väl man är frisk och ska komma ifatt de andra. Det blir naturligt att man blir lite sliten när man väl kör igång och formen går då lätt lite upp och ner.

När han väl fick göra debut i MFF, i hemmamatchen mot Hammarby då han byttes in i 66:e minuten, drabbades han av vad han själv kallar för pingislunga.
- Det gick väl sådär mot Hammarby. Jag kämpade med formen då. Men nu på sistone mot BoIS och Gefle kändes det betydligt bättre. Framförallt kände jag att jag orkade mer och var piggare i benen.

Rollen som yttermittfältare i ett 4-3-3 med en hel del defensivt ansvar hade han, innan debuten från start mot Gefle, aldrig tidigare provat på bortsett från en halvlek i b-laget veckan innan.
- Det är en lite ovan roll för mig att vara yttermittfältare i en diamant. Jag är inte någon tvåvägsspelare direkt. Det är inte en plats som jag hoppas att jag blir kvar på. Men mot Gefle så var ju Yksel skadad så då fick vi möblera om lite i rollerna. Jocke spelade till höger och han skulle ta lite mer ansvar än jag var det sagt.

Många var de tillfällen då Johan var uppe och beblandade sig med trion längst upp. Det är där framme han egentligen vill befinna sig under matcherna.
- Jag försöker vara en kreativ spelare som gärna vill komma med fart och använda farten för att utmana det andra laget.

Hur snabb är du med boll?
- Ganska snabb, säger Johan och ler.

Efter nio år i Landskrona BoIS kände Johan Andersson att det var dags för honom att ta ett steg till och söka en ny utmaning.
- Malmö kändes helt rätt.

I BoIS spelade Johan oftast antingen i anfallet eller på vänsterkanten. Det är kanske just som ett yrväder på vänsterkanten som många av oss minns honom från succésäsongen 2003 då han tillsammans med Alexander Farnerud utgjorde svensk fotbolls kanske mest talangfulla duo. Idag spelar Alexander med Bundesligavinnarna Stuttgart. Johan slår bort alla resonemang om att han skulle ha känt sig stressad under sin långa skadeperiod.
- Nej, jag har kört på med mitt eget lugna race och det tänker jag fortsätta med. Men det är klart att det inte var någon rolig tid att vara skadad. Men idag klarar jag motgångar bättre än många andra.

Var du på väg ut i Europa när du var som mest i ropet?
- Nej, det var ingen som visade intresse.

Landskrona BoIS tränare Patrik Johansson har sagt att Johan Andersson är den största talang som han någonsin tränat. Idag är Johan Andersson 23 år gammal. Är han trött på att hela tiden kallas för talang?
- Det spelar ingen roll vem som kallar mig talang. Det som spelar roll är vad jag själv tycker. Jag tycker att jag är en spelare som har en hög högsta nivå och som väntar på att få visa vad jag kan.

Tolkar jag dig rätt att du tycker att du har för låg lägsta nivå?
- Det är svårt att säga faktiskt. Det var så länge sedan jag spelade, säger Johan och ler lite snett.

Framförallt är det ljumskarna som ställt till det för Johan Andersson. I ett och ett halvt år har han dragits med problemen, men efter en operation är han numera symptonfri.
- Ljumskproblemen kanske var medfödda, jag vet inte, eller så har det med felbelastning att göra. Men efter operationen känns det bra. Idag kör jag vissa specialövningar som stärker just det partiet.

Har du en lättskadad kropp?
- Nej, jag själv tycker jag inte det. Att knäskålen hoppar ur led är ju inget som har med att göra att jag skulle vara skadebenägen att göra.

Som många andra spelare som kommer till MFF är spelartruppen Johan Anderssons starkaste intryck.
- Det finns en enorm vilja och tempo på träningarna. Kvaliteten är mycket bredare och det gäller att man verkligen är med på alla träningar.

Du var inte rädd för konkurrensen när du skrev på?
- Det är alltid konkurrens i alla kubbar och så ska det vara. Det ska krävas att man ger allt på träningen för att få spela. Så är det även i Malmö och det trivs jag bra med. Jag känner att tränaren tror på mig och hoppas att han kan få ut det bästa av mig.

Att Sören Åkeby låtit Johan spela direkt efter att han blivit frisk tyder onekligen på att Johan har rätt i att Sören tror på honom. Vi fortsätter diskutera lagets prestationer under vårsäsongen, och liksom de flesta andra av oss - inklusive spelarna - så känner Johan att potentialen i laget inte blommat ut fullt.
- Det största problemet är att vi blir för långa och breda mellan lagdelarna.

Hur löser man det?
- Bra fråga. Det är upp till spelarna att lösa det på plan och till tränaren att justera det som är fel.

Vi reser oss upp från plaststolarna på Kulans uteservering som vi suttit i medan vi pratat. Johan har ätit upp lunchkasslern och strax intill oss ser vi de första tecknen vid "ettan" på att en ny stadion faktiskt är på väg. Greger Andrijevski sveper förbi bakom Johan och säger "han ljuger bara". Vi småpratar lite och jag frågar var han ska göra i helgen, då spelarna har - kors i taket - två dagar ledigt i rad.
- Jag ska åka till Landskrona och köpa en kebabrulle på Rhodos. De gör helt klart de bästa kebabrullarna.

Även om Johan numera bor i Slottsstaden i Malmö och spelar för Malmö FF finns uppenbarligen banden kvar till Landskrona efter uppväxten och efter nio år i BoIS.

Korta frågor till Johan Andersson

Vad har du för mål?
- Att spela på så hög nivå som möjligt. Det är då det är roligast.

Varför har du nummer 19?
- Jag fick inte välja. Hade jag fått välja hade jag valt 22 eftersom det är min födelsedag.

Vem är bäst i Allsvenskan?
- Bra fråga. Jag säger Jonatan.

Hur går det för BoIS i år?
- De har inlett dåligt, men jag tror att de repar sig. De går dock inte upp.

Vad gör du om fem år?
- Då är jag den yngste spelande tränaren i allsvenskan (skratt).

Fakta Johan Andersson
Ålder: 23 år.
Längd: 186 cm.
Vikt: 72 kg.
Moderklubb: BK Fram.
18 U21-landskamper, 9 juniorlandskamper.
Karriär: BK Fram -1996, Landskrona BoIS 1997-2006, Malmö FF från januari 2007.


Text och bild: Måns Renntun, mans@renntun.se
Hemsidans medarbetare Måns Renntun intervjuar spelare och ledare i Malmö FF.


Copyright MALMÖ FF
Kontakta oss: info@mff.se